tag:blogger.com,1999:blog-27820922248357916832024-02-20T18:34:47.820+01:00tankar och vardagslunkLisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.comBlogger343125tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-65796949210520703572015-08-16T20:03:00.001+02:002015-08-16T23:46:42.947+02:00Ny blogg<p dir="ltr">Då har jag bytt blogg</p>
<p dir="ltr">Nya adressen är</p>
<p dir="ltr"><a href="http://tankarochvardagslunk.wordpress.com">https://tankarochvardagslunk.wordpress.com</a></p>
<p dir="ltr">Läs gärna vidare där, jag hoppas att möjligheten att låsa inlägg ska ge ökad möjlighet till offentlig navelskådning :)</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-82236601198129990252015-08-15T01:09:00.001+02:002015-08-15T01:09:45.721+02:00Flackar<p dir="ltr">Hemma från Visby, packar upp, tvättar, städar, fyller år, inser att jag börjar bli gammal.<br>
Försöker byta blogg till WordPress, känner ett behov av att skydda vissa inlägg.<br>
Just nu är jag hos syrran, dricker vin, pratar skit, myser. Mer info kommer..</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-86615597655788037152015-08-01T10:23:00.001+02:002015-08-01T10:24:55.059+02:00Semester<p dir="ltr">Nu drar vi till Gotland. Medeltidsveckan börjar i morgon. <br>
Hela veckan har jag suttit vaken till långt in på nätterna och bearbetat symaskinen. Det hela har resulterat i två klänningar, en i linne och en i ylle. På färjan blir det till att fålla och ordna det sista. Det ryktas om att ett av A:s gosedjur också behöver en klänning. Tack och lov behövde inte A en ny klänning i år, men nästa!</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-42207373895616424432015-07-27T22:17:00.001+02:002015-07-29T01:40:34.157+02:00Banken<p dir="ltr">Jag är på banken med A. Hon ska sätta in pengarna från sina sparbössor, den hon har hos pappa och den hon har hos mig. Bara mynt, påsen med sparbössorna är tung. Det skramlar lite.</p>
<p dir="ltr">Jag fattar inte hur man ska göra, tar en kölapp fast man tydligen kan gå direkt och sätta in mynten själv via en apparat. Det är lång kö. Jag hinner observera de andra som väntar.</p>
<p dir="ltr">Strax efter oss kommer en kvinna. Ångesten lyser ur hennes ögon och hon ser ut som att hon ska börja gråta när som helst. Hon kan knappt gå, benen skakar. Hon har tagit en kölapp, går fram och fyller i en avi. Jag noterar att hon fyller i den vänstra halvan, uttag. En man kommer upp till henne, han ser lugnare ut, klappar henne på armen. Hon vänder sig mot honom, hjälplös, vill inte vara här, i den här situationen. De sätter sig på bänken mittemot oss och väntar på sin tur. Han vet inte riktigt vad han ska göra, hur han ska bete sig, vill trösta, men vet inte om det går, eller ens om hon vill bli tröstad. I hennes ögon lyser ångesten allt starkare.</p>
<p dir="ltr">Det blir vår tur, jag får reda på att vi gått fel. Jag blir visad rätt, får instruktioner, ställer mig i nästa kö, bara en före. Det blir vår tur, jag får gå tillbaka, få hjälp att låsa upp spargrisen, den andra klarar jag själv.</p>
<p dir="ltr">När jag går fram till automaten ser jag hur kvinnan/paret lämnar banken, hon orkade inte vänta på sin tur.</p>
<p dir="ltr">Och A har nu tusen kronor på sitt eget sparkonto, där alla kronor och tior hon får ibland hamnar..</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-37217869502124918322015-07-17T19:58:00.001+02:002015-07-17T19:58:11.182+02:00Januari 2015<p dir="ltr">Januari i år. A och T kommer hem efter att ha varit i norr hela julen. Jag har saknat A, mycket mer än vad jag hade trott. T:s pappa har precis gått bort, efter en lång utdragen dödskamp och en ännu längre kamp för att få rätt behandling och framförallt rätt vård för sin cancer. Det fick han inte. T var slutkörd.</p>
<p dir="ltr">Vi åkte gemensamt upp på begravningen, lång tågresa både dit och hem. Några dagar där uppe. Många samtal. Det är bra. Välgörande. Jag får vara ett stöd, jag görs delaktig. Det är bra både för mig och dem. Vi bekräftar att vi är en familj, trots skilsmässan.</p>
<p dir="ltr">Vi är hemma fyra dygn och en natt. Jag är på jobbet jämt, jobbar femtio timmar på den tiden. Därefter London.</p>
<p dir="ltr">London är intensivt, bra. Vi är trötta, det har hänt mycket sista veckorna. Planeringen som vi visste att vi behövde för att det skulle bli bra har vi inte orkat göra. Det blir bra ändå, men på grund av vår trötthet tar allt längre tid än vad vi tänkt och T är en obotlig tidsoptimist. Ändå blir det över all förväntan.</p>
<p dir="ltr">Vi kommer hem. Vardagen tar vid. En dag exploderar jag, jag skäller ut T efter noter. Jag minns inte för vad. Efteråt känns det bättre. Jag kan tänka klarare. Det hela resulterar i ett sms.</p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"> <a href="http://lh3.googleusercontent.com/-X8-D-Km44JM/ValCMBjphoI/AAAAAAAAZ2U/8_k_QMu7PSY/s1600/Screenshot_2015-07-17-19-23-41-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" src="http://lh3.googleusercontent.com/-X8-D-Km44JM/ValCMBjphoI/AAAAAAAAZ2U/8_k_QMu7PSY/s640/Screenshot_2015-07-17-19-23-41-1.jpg"> </a> </div>Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-23678559728922253472015-07-13T22:39:00.001+02:002015-07-14T00:24:58.021+02:00Dalhalla<p dir="ltr">Mamma, pappa och jag packar in oss i bilen och åker norrut mot Rättvik. Jag har tagit ledigt en dag, de är pensionärer. Mamma och jag fick ett ryck i julas och bokade biljetter till Malena Ernmans konsert i Dalhalla.</p>
<p dir="ltr">Det blir några loppisstopp och kinarestaurang. Många mil i bil. Jag handlar garn, planerar en ny tröja till A, som förhoppningsvis blir klar till nästa sommar. Alla är trötta.</p>
<p dir="ltr">Malena Ernman slår publikrekord varje kväll. Hon avslutar med Kents Sverige. Jag njuter. Hon binder ihop det väl, rasism och allvar blandat med fräckisar och skämt. Hon leker med rösten och bjuder på skönsång.</p>
<p dir="ltr">Nu är jag hemma och är så trött så trött.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-55884145030540573892015-07-08T00:21:00.001+02:002015-07-08T00:29:46.926+02:00Baron om integration<p dir="ltr">Jag lyssnar på Sommar i P1. Har inte lyssnat på så många än, men idag lyssnar jag på Bengt Baron. Han berättar om sin tid på amerikanskt universitet, om att vara "invandrare". En ny vinkling i invandrar-debatten, om integration. Han belyser en ny sida och det blir intressant och väcker många tankar. Om jag flyttade till ett annat land, vad skulle jag ta med mig då av traditioner, vanor? Skulle jag söka mig till andra med samma bakgrund som jag eller skulle jag låta mig integreras? Skulle de svenska traditionerna vara viktiga för mig att behålla, viktigare än att ta till mig det nya landets? Och om jag flyttade permanent, skulle jag få vara stolt över att vara svensk och vilja bevara det svenska eller skulle jag glatt och ohämmat ta till mig det nya? Han nämner svenskättlingarna i Minnesota som tre generationer senare fortfarande pratar svenska och hur vi svenskar imponeras av dem, men samtidigt kritiserar de som kommer till oss från andra länder och helst umgås med andra med samma bakgrund, samma erfarenheter. Tänkvärt!</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-46228904996632309432015-07-06T19:56:00.001+02:002015-07-06T20:25:49.633+02:00Usel mamma<p dir="ltr">Usch. Gårdagskvällen blev bedrövlig. A somnade inte förrän vid midnatt och vid det laget hade det varit många timmars bråk om att hon skulle försöka sova. Naturligtvis inte konstant bråk utan även långa stunder av tystnad, men stressnivån hos mig var konstant hög och baserades på allt jag ville ha gjort. De gångerna brukar det sällan bli bra.</p>
<p dir="ltr">Till slut gick jag ifrån henne. Jag var tydlig med att jag sitter hos henne för att hjälpa henne somna och om hon då inte försöker sova är det ju ingen mening att jag sitter där. Det tog tio sekunder, sedan förföljde hon mig som ett blekt naket spöke. Helt tyst. Hon hoppade undan när jag vände mig om för att hämta något, följde mig från rum till rum. Jag sa inte ett ord, ignorerade henne och kände skammen växa inombords. Vad är jag för mamma egentligen, ignorerade min älskade unge när hon behöver mig? När skamkänslorna blev tillräckligt starka gav jag henne en kram, följde med henne in i sovrummet igen, satte mig vid hennes säng och väntade/hoppades att hon skulle somna. En timme senare upprepades mönstret, jag gick därifrån, hon följde efter mig. Repeat valfritt antal gånger.</p>
<p dir="ltr">Naturligtvis fick jag inte mycket gjort på mina vandringar och A somnade inte heller. Frustrationen växte. Till slut var jag förbannad och vräkte ur mig att det jag hade tänkt göra var att ordna matsäck och packa för en utflykt så att vi skulle kunna åka och bada tillsammans efter jobbet dagen därpå. Men nu gick ju inte det eftersom hon inte hade somnat. Jag skäms. (Jag ljög inte, det var planen, men att säga det var ju bara för att såra och bli av med min egen ilska på bekostnad av henne. En femåring.) Självklart blev inte situationen bättre av det. Jag klädde av mig, gick och la mig. Sa att A fick sova hos mig om hon ville, jag brydde mig inte och låg sedan där med en hulkande, gråtande A i min famn. Slutligen somnade hon.</p>
<p dir="ltr">Idag har vi båda skäms över hur vi betedde oss. Jag borde ha bett om ursäkt men hann inte i morse och kom att tänka på det igen mitt i nattningen och då var det inte läge. Vi har haft en bra dag, före och efter dagis. Ätit rökt skinka och vattenmelon följt av Singoalla-kex. Vi har myst. Jag har läst om Perseus, Medusa och Andromeda. Nu sover hon och jag ska ner till tvättstugan. Ska skynda på så att om hon vaknar så har jag ändå hunnit lite av det jag måste.</p>
<p dir="ltr">Ute regnar och blåser det.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-7764465369769696772015-07-05T22:39:00.001+02:002015-07-05T22:39:31.834+02:00Värme<p dir="ltr">Sitter med min unge i ett på tok för varmt sovrum. Hon har tagit ett kallt bad, ligger nu naken i sängen under bara ett tunt påslakan. Fönsterna är öppna i hela lägenheten, men jag har väntat in i det längsta med att öppna hennes fönster. Jag är rädd att det kommer låta för mycket från trädgården. Nu har jag öppnat. Det fläktar lite, rullgardinen slår mot fönsterbrädan när den vajar fram och tillbaka. Det är ohyggligt varmt. Vartenda myggbett kliar. Knävecken, bakom örat, på skulderblad, det högra. Klådan blir värre i värmen.</p>
<p dir="ltr">Hon somnade tidigt, men vaknade igen för en dryg timme sedan. Vaknade av värmen. Sen dess har jag suttit här i mörkret, läst bloggar, dn, Aftonbladet, lokala blaskan. Facebook, fördrivit tiden med appar (matat drakar och dinosaurier) och väntat på att sängen ska infinna sig. Men det är för varmt.</p>
<p dir="ltr">Stressen över sakerna jag behöver få gjort idag. Kan det inte bara börja regna?</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-8717672694664624252015-07-05T21:53:00.001+02:002015-07-06T19:39:02.033+02:00Min oplanerade sommar<p dir="ltr">Jag mår inte bra i värmen. Det är för varmt. Jag vill dra mig undan inomhus, men där är det ännu varmare. Jag blir sur och grinig. Bråkar mer med A, skyller på henne och inser först när kvällen kommer att hon nog också blir påverkad av värmen.</p>
<p dir="ltr">I morgon är det jobb igen.</p>
<p dir="ltr">Den här sommaren känns det som att jag misslyckats med min semester. Sex veckor uppdelat på tre perioder. Väldigt hackigt. Och aktiviteter inplanerat sedan länge på vissa av veckorna. Stockholm, 40-årskalas för en kusin ungefär sjuttio mil bort, Astrid Lindgrens värld, Gotland. Dessutom en vilja/längtan/behov av att vara i sommarstugan. Men när jag har varit där har jag bara gått ut i skogen en gång. Det blir intensivt, hattigt. Sena kvällar. Det blir bra, jag njuter, men det hade kunnat vara ännu bättre om jag planerat annorlunda.</p>
<p dir="ltr">Nu blir det tre veckor jobb och sedan ytterligare tre veckors semester. Jag längtar redan.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-86032357268006864432015-07-04T00:24:00.001+02:002015-07-04T00:24:28.536+02:00Semestervecka<p dir="ltr">Jag har en veckas semester. En späckad vecka.</p>
<p dir="ltr">40-årskalas på landet. Hel gris grillad på spett över öppen eld. Tre desserter, trubadur, fräckisar. Helt annat folk än jag normalt umgås med. Charmigt, jordnära, bonnigt, härligt.</p>
<p dir="ltr">Några dagar i stugan.</p>
<p dir="ltr">Astrid Lindgrens värld under stekande sol. Nästan solsting och enorm tröttma.</p>
<p dir="ltr">Nu återigen stugan, sena nätter. Dotter som sover i tält med morfar. Världens goaste systerdotter. Vi är hundvakt och äter jordgubbar.</p>
<p dir="ltr">Vilan lyser med sin frånvaro men livet är ändå ganska underbart.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-29028929017073659182015-06-29T00:19:00.001+02:002015-06-29T00:19:28.500+02:00Mer om benet<p dir="ltr">Och det är inte växtvärk. Nu har jag läst på på 1177. Växtvärk ska alltid vara nattetid och variera mellan benen.</p>
<p dir="ltr">A har haft nattetid två gånger på åtta månader och det är alltid samma ben.</p>
<p dir="ltr">Har hon fortfarande ont i höst tar vi tag i det igen.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-88743732490253915092015-06-28T23:42:00.001+02:002015-06-29T00:17:41.995+02:00A:s hälsa, ben och hud<p dir="ltr"><a href="http://lillaj.blogspot.se/">Johanna</a> frågade om vad vi har fått för diagnos eller hur det har gått med A:s ben.</p>
<p dir="ltr">Vi har inte fått någon diagnos. Den där dagen då vi var på röntgen och jag ringde röntgenläkaren fick jag ju beskedet att det såg bra ut. Men hon sa också till mig lite off the record att barns skelett är svårt att bedöma. På bilderna hon såg då var allt helt normalt, men om man vill vara helt hundra är det magnetkamera som gäller. Vi diskuterade lite fram och tillbaka, om jag trodde att A skulle klara en magnetkameraundersökning. <i>Kanske, </i><i>inte </i><i>alldeles </i><i>självklart. </i><i>Det </i><i>tar </i><i>lång </i><i>tid </i><i>och </i><i>är </i><i>mycket </i><i>ljud </i>s<i>amtidigt </i><i>som </i><i>man </i><i>hålls </i><i>fast. </i>Vad jag egentligen trodde att det var. <i>Ingenting, A </i><i>är </i><i>pigg </i><i>och intensiv </i><i>och </i><i>lever </i><i>rövare </i><i>precis </i><i>som </i><i>en </i><i>normal </i><i>femåring, </i><i>men </i><i>jag </i><i>blir </i><i>ändå </i><i>orolig.</i> Det slutade med att jag bad henne skriva precis så i röntgensvaret som hon hade formulerat det för mig, att MR skulle kunna vara av värde ifall man hade misstanke om något.</p>
<p dir="ltr">En vecka senare fick vi brev från vårdcentralsläkaren (som är duktig och har bra rykte) att det inte syntes något på röntgen och hoppas att smärtorna ger med sig.</p>
<p dir="ltr">Så där står vi nu. Och naturligtvis lyckades jag inte fortsätta mäta A:s temperatur, men känslan är att hon inte haft gränsfeber sista månaderna. Hon har varit mycket stabilare i humöret och det brukar vara det första som påverkas när hon får nästanfeber.</p>
<p dir="ltr">Nu är vi dock aktuella på vårdcentralen igen. För kanske tre månader sedan fick A små blåsor på ena armen. Vätskefyllda sådana. De har funnits där, inte kliat. Vi har smort med mjukgörande, jag testade kortison några dagar (två) men ville inte hålla på och experimentera på egen hand. I början när de kom var de små, små så vi visste inte att det var blåsor och funderade på om det var hennes allergi.</p>
<p dir="ltr">Sista veckorna har de dock börjat sprida sig. Mage, andra armen, knäveck,  ljumskar, snippan. Väldigt lite på baksidan av kroppen, mycket på framsidan. I onsdags gick jag till vårdcentralen. Även då fick jag träffa en bra läkare. Oklart vad det är. Kanske någon infektion, men oklart. Vi fick en salva att smörja med morgon och kväll i fem dagar. Det har gått i morgon. Det kanske är bättre, men alls inte säkert, så ingen övertygande förbättring. I morgon ska T ta henne till vårdcentralen igen.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-80503123951382172162015-06-26T20:30:00.001+02:002015-06-26T22:31:07.108+02:00Benen<p dir="ltr">Hon vaknade klockan 23 förra natten av att det gjorde så ont i båda benen att hon grät, och grät och grät. Samma ställe som vanligt, men båda benen. Men det var värre i det högra.</p>
<p dir="ltr">Sedan vi var på röntgen har varken jag eller T pratat något om benet. A lärde sig cykla i samma veva så hon började cykla till och från förskolan istället för att gå och då minskade också klagan på ont i benet. När vi var i Stockholm och gick så otroligt mycket hela dagarna så kom värken igen. Varje gång hon säger att hon har ont blir jag orolig, det känns inte bra.</p>
<p dir="ltr">Inatt, hon grät. Jag gav henne en supp Alvedon, då grät hon ännu mer, det gjorde också ont. Trött och ont. Tårarna rann som forsar på hennes kinder och mina droppade också. Till slut var det svårt att veta var hon hade ont eller om hon bara var trött. Hon satt i min famn, vi gungade i stolen, jag läste bok och sedan kröp jag ner bredvid henne, hon fortsatt snyftande. Jag vaknade klockan 02.</p>
<p dir="ltr">Fy vad jobbigt det är. Oron som väcks. Jag vill inte tänka på jobbiga saker.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-61590716555500970312015-06-22T23:05:00.001+02:002015-06-22T23:05:56.649+02:00Övertrötthet<p dir="ltr">Vilken eländig dag. Jobbkaos av det grövre slaget. Det får bli ett separat inlägg, när jag någon gång skaffar en blogg med möjlighet att låsa inlägg. Processen är påbörjad i varje fall.</p>
<p dir="ltr">Kom hem, på tok för sent. Ringde för att kolla med T var A var, de kom hem idag.</p>
<p dir="ltr">Mötte upp dem på affären, handlade, gick hem. Började på vägen hem, dum som jag var, prata om att vi måste rensa ut lite gosedjur från A:s rum. Varpå hon började storgråta och sa att det ville inte hon, hon rensade hellre bort böcker (vilket jag redan gjort, med mycket tveksamt resultat). Jag insåg att den älskade ungen var väldigt, väldigt trött.inte så konstigt eftersom de gått upp innan fem i morse för att hinna med tåget. Och även om hon säkert sovit på tåget, så sätter det sina spår (hon var förresten redan otroligt trött efter Stockholm och två veckor med kusiner och övrig släkt har inte förbättrat situationen, sena kvällar och vaknar ändå ungefär vid sju, kanske åtta på morgonen).</p>
<p dir="ltr">Hon tyckte inget särskilt om det fina rummet (som jag var sömnbristig pga allt ordnande med) utan gnällde fortfarande över att jag vill ändra saker. T tyckte att rummet var imponerande fint. Tack och lov! Jag lagade mat efter lite för långt samtal med T, och lite för många "jo förresten..." från min sida precis när han skulle gå (och några från hans sida, men jag var boven), A lekte med dockskåpet. Vi åt mat, framför Tv:n, A åt långsamt, var nog för trött, men samtidigt hungrig.</p>
<p dir="ltr">Läggningen drog ut på tiden, först allt som ingår i själva proceduren, toa, borsta tänder, läsa saga. Sen själva grejen med att lyckas komma till ro. Den lilla delen tog två timmar. Gråt, övertrötthet, ilska, ont i magen, vill kräkas, ont i halsen, "kan jag inte få sova med dig mamma", måste bajsa, måste kissa, "kan jag få hålla i din fot", sjunga sånger, lyssna Spotify (för att lugna ner gråten), men lyssna för aktivt så den fick stängas av, ilska över avstängningen... Slutligen fick hon hålla foten och då landade hon. Vid det laget var jag kräkfärdig av trötthet.</p>
<p dir="ltr">Bläää, vilken kväll. Och vilken dag dessförinnan.</p>
<p dir="ltr">Alla uppskruvade förväntningar, längtan, saknad, glädje över vad jag gjort för henne med hennes rum och så blir det vara kaos. Övertrött liten älskling. Hon är söt när hon sover.</p>
<p dir="ltr">I morgon är en ny dag, hon kommer vara helt däckad när jag hämtar henne på dagis imorgon. Nu ska jag diska.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-647860208620932462015-06-21T23:16:00.001+02:002015-06-21T23:28:11.504+02:00Midsommar<p dir="ltr">Jag fick en bra midsommar. Ensam, men bra. Jag insåg att jag fick skärpa till mig, rycka upp mig. Om inte annat för att inte ge mina föräldrar dåligt samvete över att de firar midsommar med goda vänner. Det är ju inte deras fel att jag sitter ensam.</p>
<p dir="ltr">När jag slutat tycka synd om mig själv och började tänka lite klarare insåg jag att det fanns ju faktiskt mat i kylen (insåg tyvärr det först efter att jag hade suttit en timme med en kokbok och ratat än det ena, än det andra alternativet). I veckan hade jag bokklubb hemma hos mig och det fanns rester. Så jag slapp gå till affären och känna mig miserabelt ensam. Det var inte vilka rester som helst. Det var en av mina favorit sommarsallader och en jordgubbspaj som efterrätt. Mums!</p>
<p dir="ltr">Sedan började jag projekt göra om A:s rum. Monterade bokhylla, insåg att jag borde köpt en till (insåg att ikea inte var öppet och tur var väl det). Skruvade, plockade, möblerade om. Fortsatte med det igår och idag vart det ikea. Där mötte pappa upp med släpet så jag kunde köpa en stor grej jag spanat på. Den tog han dock med till stugan där jag har en annan stor grej så kanske får jag ett lass senare i veckan. Fortsatt skruvande, monterande och inplockande i bokhyllorna. Det tar sig. I morgon kommer hon hem och jag hade gärna hunnit längre, men nu ska jag röja ur hallen på all kartong som blir över och bära ut det till bilen. Är ju trevligt om hallen är fin när hon kommer hem. Och jag kanske skulle bädda hennes säng också.</p>
<p dir="ltr">Sammantaget är jag mycket nöjd med denna midsommar.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-86562602263933225902015-06-20T16:10:00.001+02:002015-06-20T21:20:46.080+02:00Minnesramsa<p dir="ltr">Jag köpte ett vackert gammalt arkivskåp för en månad sedan. Köpet i sig var förenat med en del tacksamhet från min sida, både mot säljaren och mot T. Arkivskåpet låg till försäljning på blocket, i en liten stad som ligger ungefär en timmas bilväg härifrån. Jag blev kär och ville gärna ha det vilket jag också förklarade för säljaren, men två timmar tur och retur när jag jobbade på helgen gick inte riktigt ihop. En kollega är ibland vid sjukhuset i den staden, men just den veckan hade nämnde kollega semester och gick inte att få tag på.</p>
<p dir="ltr">Några dagar senare får jag ett sms från säljaren som skriver att han ska ändå till min stad på lördag, om jag är intresserad så kan han ta med sig skåpet. Glädje! Tyvärr jobbade jag på lördagen, men då ställde T upp, hängde i min lägenhet några timmar och tog emot skåpet.</p>
<p dir="ltr">Idag har jag äntligen gjort rent skåpet. Torkat ur alla fjorton lådorna (men inte jalusit inser jag nu när jag skriver), och ställt skåpet på plats.</p>
<p dir="ltr">I en av lådorna hittar jag en minnesramsa för att komma ihåg solsystemets planeter (på den tiden när Pluto var en planet).</p>
<p dir="ltr">Mor vattnar jorden medan jag sätter ut nya plantor.<br>
Merkurius, Venus, jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus, Pluto.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-84253358340608241122015-06-19T09:41:00.001+02:002015-06-19T09:41:13.409+02:00Gamla midsomrar<p dir="ltr">Jag minns den där midsommaraftonen i Umeå, det måste ha varit ungefär femton år sedan. Vi hade haft för mycket med plugg och skola de sista veckorna och ingen av oss hade riktigt hunnit fatta att det faktiskt var midsommarafton idag.</p>
<p dir="ltr">Vi sov länge, åt frukost länge och sent, började fundera på vad vi skulle göra av dagen, redan nu var det tidig eftermiddag. Komponerade en meny, tog oss iväg till Ica Glunten och konsum på Ålidhems centrum bara för att upptäcka att det var stängt.</p>
<p dir="ltr">Vi fick omvärdera våra planer. Inget var öppet, allt var stängt. Det slutade med att T cyklade till en bensinstation och köpte det bästa han kunde hitta och det blev riktigt bra och roligt.</p>
<p dir="ltr">Nu sitter jag här och googlar mig till öppettider på stans mataffärer. 07-23 alla dagar, även idag. Det är andra tider!</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-33668625908268830142015-06-18T21:04:00.001+02:002015-06-18T23:06:33.920+02:00Midsommar<p dir="ltr">Regnet smattrar mot fönsterrutan. Det har regnat av och till hela dagen. Det passar min sinnesstämning.</p>
<p dir="ltr">A är i norr, med sin pappa. Jag sitter ensam här och i morgon är det midsommar.</p>
<p dir="ltr">Ibland blir jag så jädra irriterad på mig själv. Istället för att bara fråga någon om jag får haka på deras midsommarfirande (för att jag skäms över att sitta här ensam) så sitter jag hellre här och tycker synd om mig själv. Tar på mig offerkoftan riktigt ordentligt. Det är inte ens då att vi haft ett traditionsenligt midsommarfirande åren som gifta. Eller i varje fall inte sedan vi flyttade till den här staden för knappt tio år sedan. Det blir som det blir. Sedan A föddes har vi väl försökt åka till något ställe med midsommarstång men det har alltid bara varit vi. I år är det bara jag. Och jag sitter här och gräver ner mig.</p>
<p dir="ltr">Ett mycket bättre alternativ hade ju varit att försöka göra det bra för mig. Om inte tillsammans med andra så för mig ensam, åkt till affären, köpt något gott och lyxigt. Men inte då, nu sitter jag här med en tom kyl (har inte hunnit fylla upp den efter semestern) och planerar att tycka ännu mer synd om mig själv.</p>
<p dir="ltr">Bitter, ensam, och redigt dum i huvet!</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-17553436261486228932015-06-18T20:30:00.000+02:002015-06-19T11:31:07.409+02:00Morgonrutiner<div dir="ltr">
Jag tittar aldrig ut genom fönstret på morgon de dagar då A inte är här. Ser säkert men registrerar inte. Ibland misslyckas jag med det även de gånger hon är här. Så har jag alltid varit.</div>
<div dir="ltr">
I morse hade jag en känsla för att det kanske skulle regna idag. Det regnade igår så känslan var inte så avlägsen. Jag letade fram min regnjacka, jag har tre, öppnade dörren och insåg att det inte bara var fukt i luften, det regnade faktiskt. Ganska intensivt. Ösregnade kanske? När jag hunnit promenera en minut öppnade sig plötsligt himlen. Dränkt katt! När jag kom fram till jobbet satt jeansen som ett andra skinn. Byxorna var svåra att få av. Ändå så tacksam över att det bara var att byta om till landstingspyjamasen. Torra, rena, om än inte varma.</div>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-5615436694887581922015-06-13T22:32:00.001+02:002015-06-13T22:35:40.209+02:00Äpplet faller inte långt från trädet<p dir="ltr">Jag är några dagar i mina föräldrars stuga. Himmelriket på jorden. Det är bara vi tre där. Jag njuter.</p>
<p dir="ltr">Mamma och jag går en lång promenad i skogen, mina barndoms stigar. Vi kommer åter till stugan och pappa ska inviga mig i grillandets konst. Han står och väntar på mig vid grillen och jag ropar "Jag kommer snart, jag ska bara gå på toa först!"</p>
<p dir="ltr">Sittande på utedasset blir jag plötsligt full i skratt. Det kanske inte <u>ä</u>r så konstigt att A ropade till servitörerna på restaurangen i Stockholm att de inte fick plocka bort våra tallrikar eftersom hon skulle och kissa.. </p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-19805215471670146002015-06-10T18:39:00.001+02:002015-06-10T19:00:54.228+02:00Att berätta om Stockholm<p dir="ltr">A pratar mycket, men bara om det som <i>hon</i> vill prata om. Frågar jag vad de har gjort på förskolan får jag alltid svaret "vet inte". Har hon varit på semester med sin pappa och jag vill höra hur de haft det säger hon "Jag berättar i morgon mamma!" Och det är likadant när hon är med T. Vi vet väldigt lite om hur hon har det på förskolan, vad hon gör på dagarna, vad hon tänker. För hon vill inte prata om det. Ibland anar vi små luckor och passar på att fråga vidare och då kan hon öppna upp mycket. Men det är sällan.</p>
<p dir="ltr">Nu har A och T åkt norrut, till hennes släkt på hans sida. Sista kvällen innan de åkte, bara två dagar efter att jag och A kom hem från Stockholm var jag ditbjuden på middag. Jag frågade A om hon berättat något om Stockholm. Nej, det hade hon inte, det skulle hon göra på tåget dagen efter. Jag började fråga henne vad hon skulle berätta om och tog några exempel. Då öppnades plötsligt forsarna. Hon pratade nästintill oavbrutet i långt över en halvtimme, kanske snarare en timme. Spelade upp hela teatern <i>Hur </i><i>gick </i><i>det </i><i>sen?</i> som spelades på Junibacken (och som vi såg två gånger) med kroppsspråk, tonfall, rörelser och korrekta rim. Munnen gick i ett, vi skrattade. Denna makalösa, magiska 5-åring. Och när hon var klar med teatern fortsatte hon berätta, om sagotåget, lekplatsen i Gamla stan (den nämnde hon faktiskt allra först, om björnen som varit nymålad och lite klibbig, men som skulle vara torr dagen efter), S:t Göran och draken, Mulles försvunna röda fjäder på Naturhistoriska, korallreven som vi såg film om på Cosmonova, om pojken som gick i skola på en båt en hel sommar och att han tyckte det skulle bli lite jobbigt, hon ville visa en lek som de lekte i korallrevsskolan, att det var film i taket, på golvet och alla väggarna, myggorna som vi kunde lyssna på och hur en av dem drog henne i håret (hon fastnade med det lite i väggen, men är övertygad om att en mygga drog i det)... Hon pratade och pratade och pratade..</p>
<p dir="ltr">Vi bestämde oss på stående fot att den där ungen måste få gå i en barnteatergrupp när hon blir större (om hon vill såklart).</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-21294604928332170952015-06-09T22:28:00.001+02:002015-06-09T23:02:22.062+02:00Viktigt!<p dir="ltr"><a href="http://www.etc.se/nyheter/stor-bilaga-vad-varje-manniska-bor-kanna-till-om-invandring-flyktingar-och-rasisternas">"I en bilaga i Dagens ETC visar Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren på punkt efter punkt visar att rasisterna och de ”invandringskritiska” helt enkelt har fel. Sverige mår bra av invandring. Faktum är att Sverige behöver invandring för att fortsätta utvecklas som samhälle."</a></p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-6230429614055818302015-06-07T21:57:00.001+02:002015-06-07T22:46:11.320+02:00Stockholm, sista dagen<p dir="ltr">Vaknade, packade, skakade mattor och dammsög.</p>
<p dir="ltr">Ryggsäck på, resväska i hand, så även A. Tunnelbana. Låste in väskorna på centralen, ivrigt påhejad av A. Heja mamma! Det behövdes, för det krävdes en del kraft att lyckas mosa in både resväska och stor ryggsäck i samma förvaringsbox.</p>
<p dir="ltr">Promenad till Hötorget, titta oss omkring, handla snygg tunika på HM (även här uppmuntrad: "Du är så vacker mamma! Jag vill att du ska köpa den!"). Sedan bio. Kikis expressbud, hade på tok för höga förväntningar. Popcorn, godis. Promenad till Gudrun Sjödén, inköp av byxor.</p>
<p dir="ltr">Därefter strosade vi tills tåget gick. Kungliga slottet, tittade på folk, åt brända mandlar.</p>
<p dir="ltr">Tåget gick, inga problem på resan, även om vi blev oroliga varje gång tåget dröjde lite länge på en station..</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2782092224835791683.post-79781831930418378662015-06-06T23:18:00.001+02:002015-06-07T22:37:38.917+02:00Stockholm dag fyra, Skansen<p dir="ltr">Dag fyra, strålande solsken. Dags för Skansen, även detta efter mammas förslag. Jag var skeptisk men detta blev faktiskt bästa dagen i Stockholm, gissa om min mamma plockat ihop en hel hoper pluspoäng?</p>
<p dir="ltr">Jag vet egentligen inte varför jag var skeptisk. Jag har varit på Skansen två gånger i mitt liv, en gång som kanske tio-åring och en gång för ungefär åtta år sedan. Den första gången minns jag ingenting alls av. Den andra var jag där på julmarknad, det var kallt och mycket folk. Jag köpte julgodis smaksatt med päroncognac. Med andra ord väldigt lite erfarenhet för att förklara min skepticism. Mamma insisterade på att Skansen var bra, jag läste på lite och tänkte att eftersom det skulle vara så strålande väder vore det skönt med utomhusaktiviteter.</p>
<p dir="ltr">Så vi gav oss iväg. Samma tunnelbana och samma spårvagn som dagen innan till Junibacken. Jag hade berättat för A att det fanns teater och gamla hus. Hus från hela Sverige, gamla hus. Vi skulle få se hur människorna i Sverige levde förr och om vi ville skulle vi få hjälpa till att arbeta som de gjorde förr. Det visade sig att det var det bästa jag kunde berätta för A. Medeltidsveckan har verkligen gjort henne historie-intresserad och hon ville arbeta! Flera gånger under resan dit frågade hon vad man kunde knoga med och när jag sen ville gå genom stadskvarteren var hon inte alls nöjd. Men det gick!</p>
<p dir="ltr">Vi fick en otroligt fin dag på Skansen. Hängde framförallt vid de gamla husen och A pratade, frågade och hjälpte till. Vi skalade björkkvistar som skulle bli till vispar, gick till bonden med björklöven, tittade på garnet de precis färgat av nämnda löv, lärde oss om hur det fungerade förr, skrev med griffel på griffeltavla och suddade med hartass. Jag hade ingen brådska (fördelen med att inte ha förväntningar) och A fick ta all tid hon behövde och framförallt ville vilket gjorde att hon hjälpte till mycket på björk-stället. Solen strålade från en klar himmel och fåglarna kvittrade. I sådana här sammanhang kommer alla A:s fina sidor fram. Nyfikenheten, förmågan att prata och förstå vuxna människor, hjälpsamheten. Hon sätter ihop informationen till en helhet som gör att hon kan ställa följdfrågor som är helt rimliga och intressanta även för mig.</p>
<p dir="ltr">Vi hann även med att klappa killingarna och beundra påfågeln, men så mycket andra djur han vi inte uppleva för sen var det dags att ta oss till teater på Stadsteatern/Kulturhuset. Tyvärr fick vi lite bråttom eftersom A ramlade, fick ett skrubbsår och började blöda. Det i kombination med en spårvagn som bara stannade i fem sekunder på hållplatsen så att inte ens de som stod på plattformen hann gå på (dit hörde inte vi, jag sprang för allt vad jag var värd med A i famnen, men det räckte inte ) och mina dåliga geografiska kunskaper om Stockholm (som medförde att vi åkte kollektivt en sträcka som hade gått snabbare att promenera) ledde till viss stress, men vi hann. Humöret hade dock dippat något.</p>
<p dir="ltr">Teatern, en dockteater, variant på Rödluvan, spelades på Kulturhusets tak och det ingick glass. Pjäsen i sig var sådär, det hade varit bättre med vanliga Rödluvan än med varianten, men det var trevligt att sitta i solen och äta glass och känna mig kulturell. </p>
<p dir="ltr">Sen spårade allt ut. A som antagligen var både trött och hungrig, jag som antagligen var detsamma. Usch. Gråtande barn, ilsken mamma, ännu ilsknare barn (jag har aldrig sett henne se så arg ut som hon gjorde då och blev väldigt sugen på att fotografera henne, men det passade inte riktigt). Vi åt mat (lite för kryddstark) köpte glass och försökte mildra det hela och sen åkte vi hem. Fortsatt med vissa konflikter.</p>
<p dir="ltr">När A hade somnat påbörjade jag packningen för dagen efter var sista dagen.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/03612187094207676244noreply@blogger.com0