Ny blogg

Då har jag bytt blogg

Nya adressen är

https://tankarochvardagslunk.wordpress.com

Läs gärna vidare där, jag hoppas att möjligheten att låsa inlägg ska ge ökad möjlighet till offentlig navelskådning :)

Flackar

Hemma från Visby, packar upp, tvättar, städar, fyller år, inser att jag börjar bli gammal.
Försöker byta blogg till WordPress, känner ett behov av att skydda vissa inlägg.
Just nu är jag hos syrran, dricker vin, pratar skit, myser. Mer info kommer..

Semester

Nu drar vi till Gotland. Medeltidsveckan börjar i morgon.
Hela veckan har jag suttit vaken till långt in på nätterna och bearbetat symaskinen. Det hela har resulterat i två klänningar, en i linne och en i ylle. På färjan blir det till att fålla och ordna det sista. Det ryktas om att ett av A:s gosedjur också behöver en klänning. Tack och lov behövde inte A en ny klänning i år, men nästa!

Banken

Jag är på banken med A. Hon ska sätta in pengarna från sina sparbössor, den hon har hos pappa och den hon har hos mig. Bara mynt, påsen med sparbössorna är tung. Det skramlar lite.

Jag fattar inte hur man ska göra, tar en kölapp fast man tydligen kan gå direkt och sätta in mynten själv via en apparat. Det är lång kö. Jag hinner observera de andra som väntar.

Strax efter oss kommer en kvinna. Ångesten lyser ur hennes ögon och hon ser ut som att hon ska börja gråta när som helst. Hon kan knappt gå, benen skakar. Hon har tagit en kölapp, går fram och fyller i en avi. Jag noterar att hon fyller i den vänstra halvan, uttag. En man kommer upp till henne, han ser lugnare ut, klappar henne på armen. Hon vänder sig mot honom, hjälplös, vill inte vara här, i den här situationen. De sätter sig på bänken mittemot oss och väntar på sin tur. Han vet inte riktigt vad han ska göra, hur han ska bete sig, vill trösta, men vet inte om det går, eller ens om hon vill bli tröstad. I hennes ögon lyser ångesten allt starkare.

Det blir vår tur, jag får reda på att vi gått fel. Jag blir visad rätt, får instruktioner, ställer mig i nästa kö, bara en före. Det blir vår tur, jag får gå tillbaka, få hjälp att låsa upp spargrisen, den andra klarar jag själv.

När jag går fram till automaten ser jag hur kvinnan/paret lämnar banken, hon orkade inte vänta på sin tur.

Och A har nu tusen kronor på sitt eget sparkonto, där alla kronor och tior hon får ibland hamnar..

Januari 2015

Januari i år. A och T kommer hem efter att ha varit i norr hela julen. Jag har saknat A, mycket mer än vad jag hade trott. T:s pappa har precis gått bort, efter en lång utdragen dödskamp och en ännu längre kamp för att få rätt behandling och framförallt rätt vård för sin cancer. Det fick han inte. T var slutkörd.

Vi åkte gemensamt upp på begravningen, lång tågresa både dit och hem. Några dagar där uppe. Många samtal. Det är bra. Välgörande. Jag får vara ett stöd, jag görs delaktig. Det är bra både för mig och dem. Vi bekräftar att vi är en familj, trots skilsmässan.

Vi är hemma fyra dygn och en natt. Jag är på jobbet jämt, jobbar femtio timmar på den tiden. Därefter London.

London är intensivt, bra. Vi är trötta, det har hänt mycket sista veckorna. Planeringen som vi visste att vi behövde för att det skulle bli bra har vi inte orkat göra. Det blir bra ändå, men på grund av vår trötthet tar allt längre tid än vad vi tänkt och T är en obotlig tidsoptimist. Ändå blir det över all förväntan.

Vi kommer hem. Vardagen tar vid. En dag exploderar jag, jag skäller ut T efter noter. Jag minns inte för vad. Efteråt känns det bättre. Jag kan tänka klarare. Det hela resulterar i ett sms.

Dalhalla

Mamma, pappa och jag packar in oss i bilen och åker norrut mot Rättvik. Jag har tagit ledigt en dag, de är pensionärer. Mamma och jag fick ett ryck i julas och bokade biljetter till Malena Ernmans konsert i Dalhalla.

Det blir några loppisstopp och kinarestaurang. Många mil i bil. Jag handlar garn, planerar en ny tröja till A, som förhoppningsvis blir klar till nästa sommar. Alla är trötta.

Malena Ernman slår publikrekord varje kväll. Hon avslutar med Kents Sverige. Jag njuter. Hon binder ihop det väl, rasism och allvar blandat med fräckisar och skämt. Hon leker med rösten och bjuder på skönsång.

Nu är jag hemma och är så trött så trött.

Baron om integration

Jag lyssnar på Sommar i P1. Har inte lyssnat på så många än, men idag lyssnar jag på Bengt Baron. Han berättar om sin tid på amerikanskt universitet, om att vara "invandrare". En ny vinkling i invandrar-debatten, om integration. Han belyser en ny sida och det blir intressant och väcker många tankar. Om jag flyttade till ett annat land, vad skulle jag ta med mig då av traditioner, vanor? Skulle jag söka mig till andra med samma bakgrund som jag eller skulle jag låta mig integreras? Skulle de svenska traditionerna vara viktiga för mig att behålla, viktigare än att ta till mig det nya landets? Och om jag flyttade permanent, skulle jag få vara stolt över att vara svensk och vilja bevara det svenska eller skulle jag glatt och ohämmat ta till mig det nya? Han nämner svenskättlingarna i Minnesota som tre generationer senare fortfarande pratar svenska och hur vi svenskar imponeras av dem, men samtidigt kritiserar de som kommer till oss från andra länder och helst umgås med andra med samma bakgrund, samma erfarenheter. Tänkvärt!