20 juli
Sen vill jag ju verkligen inte att dottern ska hamna i kläm heller. Om jag och maken bråkar med varandra är det tyvärr en risk att vi fräser ifrån lite mer mot dottern när hon bråkar med oss. Eller, vi har båda mindre tolerans helt enkelt, både med varandra och henne. Men vi fräser inte ifrån för ingenting, men alla snopp, kiss, och bajs sånger som hon lär sig på dagis just nu. Nej!
20 juli
Fy tusan var jobbigt det är just nu. Vi försöker att vara goda vänner och skjuta på de flesta jobbiga diskussioner (läs: bodelning och ekonomi) till efter semestern. Vi ska nämligen åka till Gotland i två veckor och först efter det kan det vara läge att ta alla diskussioner som kan leda till bråk. Men det är svårt att inte hamna i små diskussioner under dagarnas gång vilket gör att idag har jag t.ex. mått dåligt hela dagen med ont i magen. Och på sätt och vis blir det säkert mer spänningar för att vi nu försöker låta bli att prata om de jobbiga sakerna.
Det är svårt att veta hur vi ska förhålla oss. Å ena sidan vore det bra att ha börjat med bodelningen, å andra sidan vore det skönt att få en någorlunda harmonisk semester, men då är ju också frågan om vi klarar att få till det.
Det har också sista dagarna haft en tendens att komma upp en massa gammalt groll. När vi pratades vid den första kvällen var vi överens om att maken skulle få lägenheten, men att jag inte allt behövde flytta ut utan att jag kunde vänta tills det kom ut något bra på hemmet. Och vi var också överens om att det som har varit är i det förflutna, nu gäller det att få till det här nya så bra som möjligt och då är det gamla inte längre aktuellt, eller något liknande pratade vi om. Men vad svårt det är.. Vi hamnar lätt i "du har ju alltid", "jag vet ju vad du..." och liknande inte särskilt konstruktiva diskussioner. Och jag känner att om de fortsätter så skaffar jag nog en tvåa ganska snart och inväntar sedan ett bättre boende i den.
Just ni sitter jag dock och fyller i skilsmössohandlingarna. Jag vill ha dem på posten innan vi åker om en vecka.
Vi ska prata idag är tanken, men jag är så himla trött. Vill bara gå och sova, sitter i soffan och blinkar. Är det undanflykter, kroppen som reagerar och inte vill prata?
Livet just nu. Funderar på relationen. Skilsmässa eller inte? Känns som att jag har gett upp hoppet om att vi någonsin kommer att kunna få det bra, och i så fall är det väl bättre att bryta nu? Så känns det 95 procent av tiden. Och sen kommer det en glimt, då vi skrattar åt något som dottern säger, eller muttrar över någon som uttrycker sig märkligt på tv, en glimt av samförstånd. Men kärleken är borta sedan länge. Kan man, bör man leva med någon som man inte älskar, när det enda som håller en ihop är kärleken, den stora, till den lilla? Jobbigt! Familjerådgivning nästa vecka förhoppningsvis.
Jag har ett jobb där jag träffar mycket människor. Dels mina jobbarkompisar, dels de vi arbetar med. Vissa veckor blir det många kontakter utanför de vardagliga, visa veckor blir det få. Men varje dag är det ett antal nya personer man ska presentera sig för, vara trevlig, professionell, effektiv, kunnig och förtroendeingivande.
Detta har varit en vecka med många nya kontakter, varje dag. Jag insåg när jag kom hem och hade lagt lilla gos, att det var bara att ställa in min och makens date. Inget Games of thrones ikväll inte. Jag behöver begrava mig under täcket, i tystnad och läsa bok. Tyst, lugnt, inga mänskliga kontakter. Bara jag. Nu!
