Teckning

Min dotter fyller år snart så nu pratas det mycket presenter här hemma. Förra helgen var det pappornas dag, då var det också presenter. Idag tyckte hon synd om mig som inte fick presenter. Så hon ritade en teckning med ett hjärta och en smällkaramell! Som hon slog in till mig!

Appropå den där karriären

Dagens fynd!

Dygnsrytm?

Jag förstår inte varför jag trots att jag är så trött att ögonen tåras på jobbet ändå på något vis piggnar på mig tillräckligt för att sitta i soffan och läsa bloggar när jag kommer hem?

Vin

Hemma.

Handlat massa goda saker. Piroger av lyx-modell, plockmatsbricka, ostkaka, gott och blandat.

Pratat i telefon med mamma, beklagat mig.

Pratat i telefon med exmaken, beklagat mig.

Han tipsade om vin till maten så jag får sova gott.

Jag tyckte det var ett utmärkt förslag!

det är FÖR mycket nu

Usch.

Denna veckan har varit vidrig.

Jag jobbar över varje dag.

När jag kommer hem försöker jag äta, sen sitter jag och stirrar in i väggen utan att göra något. Sen går jag och lägger mig och vrider och vänder mig i sängen utan att kunna sova. Och gråter av trötthet, ilska och frustration. Av att känna mig förorättad. Inatt somnade jag efter 03, tror jag, jag minns inte ens längre.

När jag jobbar så glömmer jag saker, Det faller mellan stolarna, jag minns inte viktiga saker som ska göras.

Den här veckan var tänkt att vara en slags pröva-på-vecka för att se om jag är redo för nästa karriärsteg på jobbet. I den där karriären som jag inte känner mig bekväm med. Efter den här veckan känner jag att NEJ, aldrig i livet. Tyvärr tror jag inte att jag har möjlighet att välja, egentligen. Och jag vet inte vad jag vill, jag är för trött för att formulera mig. Men om jag väntar på att formulera mig, tills denna vecka är överstånden finns risken att jag glömt hur jobbigt det var/är.

Nej, inget har gått fel. Det har nog gått så bra det kan gå, det är för mycket på jobbet nu helt enkelt. Men att jag som relativt oerfaren ska stå där mitt i detta en vecka då de tär fullständigt kaos, då inte bara jag är helt slut och trött och missar saker. Att ha den här veckan som någon slags bedömningsgrund. Jag vet inte hur jag ska tänka.

Inget har gått fel, ingen har dött. Nästan alla mår bättre och vissa patienter har faktiskt fått åka hem i klart bättre skick. De som inte mår bättre har vi en plan för och vi har hittat orsaken till att de inte blir bättre.

Men jag är inte nöjd med min prestation. Jag hinner inte andas, jag hinner inte tänka. Idag satt jag innan lunch och försökte tänka ut vad som var prioriterat och måste göras på en gång. När jag nått io punkter insåg jag att jag måste börja beta av listan på den halvtimme jag hade på mig innan jag hade två möten inplanerade. Så av de där tio prioriterade vilka två var rimligt att hinna med? Jag hann en. Av de tio prioriterade saker är tre eller fyra saker fortfarande ogjorda och risken är stor att det fanns mer viktiga saker som jag inte ens har tänkt på. Sedan innan lunch har jag haft huvudvärk, tårarna brännande i ögonlocken. Jag orkar inte tänka.

Hemma orkar jag inte städa, inte se på tv, jag orkar inte med ljudet, inte läsa bok. Inte sova. Inte äta.

Nedräkningen till helgen pågår intensivt.

Nu ska jag hem från jobbet, stämplade ut för en knapp halvtimme sen men har inte orkat sätta mig i bilen, köra via affären, köpa ostkaka eller piroger, eller något annat. Hem, äta, sova.

Men antagligen ligger jag där i sängen kl 03 och har fortfarande inte somnat.

Barnböcker i Happy Meal

Igår var vi alltså på McDonalds och införskaffade några barnböcker. Denna veckan, till onsdag eller torsdag, har de två böcker "Lilla Lena är doktor" och "När alla sover".

Den första är en ganska vanlig bok om två barn som leker doktor. Helt okej, mysig, inget speciellt.

Den andra boken verkar fantastisk. När ska sover, av Nicolai Houm och Rune Markhus. Jag har inte läst hela än, men den börjar som följer:

"Låt oss först lära oss ett nytt ord:
VANDAL
En vandal är en som gillar
Att försöka saker.
Bara så du vet."

Sen introduceras staden. Staden som är lugn och fridfull, där det bor bra människor. Ordentliga människor. De gillar smårutiga byxor. De återvinner.

Oj vad mysig boken verkar, lägg till den underfunfigt målande texten minst lika fantastiska teckningar..

Gissa vad jag gör ikväll!

Ibland blir det lite för mycket otur

Vi har varit bortresta över helgen, kom hem lagom till att det mörknade. Ikväll var det en spökpromenad som man kunde gå som även var för sådana små barn som dottern. Så vi drog iväg. Det var mysigt! Massa ballonger upphängda i skogen och över varje ballong hade de hängt ett vitt litet lakan, ritat mun och satt dit reflextyg som ögon. Vi gick i mörkret med våra ficklampor och letade efter spökena. Tyvärr hade vissa av de levande spökena som också fanns där och gömde sig mellan träden hunnit tröttna, trots att vi kom i tid.

Jag gick där och njöt i godan ro (skog, mörker, någon lykta här och där, för mig är det njutning) när dottern börjar klaga mer och mer. Det var tråkigt, det var ju bara söta spöken, snälla spöken, mylingar! Det hände ju ingenting. Jag försökte uppmuntra och prata om det roliga med att vara i skogen när det är mörkt, men hon köpte det inte! Då var det en vit figur som låg på marken. Den rörde sig inte. Dottern lyste med sin ficklampa, figuren rörde sig inte, vad var det? Dottern gick närmre! Bakom oss hoppade det plötsligt fram ett skelett och sa bu!

När vi hade gått klart spökvandringen fick vi sitta runt en eld och få kaka och varm saft. Mys!

På vägen hem åkte vi förbi McDonalds (bokveckor i happy meal just nu) och köpte lite mat. Väl hemma satte vi oss och åt och sen gick allt snett.

Klockan var mycket, jag åt snabbt, dottern långsamt. Dottern var trött och trots att hon sa att hon var hungrig tydde takten på det motsatta. Hon böjde sig fram lite oförsiktigt och helt plötsligt var det apelsinjuice över hela bordet som droppade ner på golvet och på stolen. Jag torkade och torkade. Hon åt långsamt, jag torkade. Till slut hade jag torkat upp (det var ett helt glas fullt). Hon åt, det började närma sig slutet. Hon fick äppeljuice, ett helt glas fullt, om möjligt ännu mer än i det första, gissa vad som hände?! Den här gången rann det inte över golvet utan det for med fart och täckte stolsdynan, stolens alla springor och pinnar, spisluckan, köksskåpens dörrar, flera kvadratmeter av golvet, ut i hallen. Jag torkade...

Trött mamma, trött dotter. Törstig dotter som grät efter saft, mamma som vägrade, vatten! Jag torkade, monterade av stolsdynan, spolade under kranen, torkade alla ovan beskrivna ytor samtidigt som dottern grät och sprang fram och tillbaka i röran. När jag var klar i köket fanns det spår i hallen och på toaletten.

Nu är klockan nio. Dottern ligger i sin säng. Jag har läst saga. Normalt sover hon vid halvåtta, det gör hon inte nu, men förhoppningsvis snart.

Vi har haft en bra dag, så tråkigt med olyckshändelser på slutet som sätter en negativ prägel på dagen. Det var värt att det blev sent för att få gå spökvandringen. Men jag hoppas hon somnar snart!