110?

A växer. Sist vi var på bvc mätte hon 113 cm. Jag har för mycket kläder i hennes garderob, har inte rensat på nästan ett år, kläderna väller över, det är ett hopplöst företag att försöka få någon ordning.

Nu ska här rensas. Om en månad är det en stor loppis här i stan. Barnsaker. Vi har fått utrymme att sälja, jag och T (exet). Framförallt gör jag fick rensningen för att få koll på hur mycket jag egentligen har i A:s garderob och förråd av kommande storlekar, så jag vet var behovet finns, om det finns.

Jag låter allt i 110/116 vara kvar. 110 lägger jag åt sidan, det mesta funkar antagligen men det måste provas. Det får göras nästa gång hon kommer hit.

Vissa av byxorna i 110 ser så stora ut, de har så långa, långa ben. Är hon verkligen så stor, redan? Min lilla, som kiknade av skratt när jag i morse pussade henne på magen så hon vaknade! Äsch, byxorna är säkert felmärkta!

Dagis och genus

Det här med genuskunskap på dotterns förskola.. Det klaffar inte riktigt. Sista halvåret har de i varje fall själva börjat inse att det är ett problem, men lösningen är än så länge enbart att ha lånat lite böcker från Olika förlag på biblioteket.

Sista veckan har A (dottern) vid flera tillfällen själv tagit upp saker som händer på dagis.

Kommentarer i stil med:

"Pojkar är coola"

"Det finns inga pojkar på mitt dagis som gillar rosa!"

Det som stör mig mest med hennes uttalanden är att hon klumpar ihop kamraterna baserat på kön när hon beskriver dem. För frågar jag vidare kommer det fram att hon tycker att tjejer är coola och hon tycker inte själv att rosa är en tjejfärg men hon blev förvånad (eller snarare glatt överraskad) när hon såg en man (Leif Mannerström) på tv med rosa skjorta för hon trodde inte att killar gillar rosa baserat på hur de på hennes förskola tycker.

Men det stör mig, och det gör ont i magen på mig, för jag känner att jag inte räcker till. Att jag inte hinner ge henne allt det som jag vill ge henne när hon växer upp. Än så länge kan jag påverka henne, men det känns som att tiden rinner ut. Och i höst börjar hon på den uslaste förskoleklassen i stan för pedagogerna där har betydligt värre problem att tampas med än genus.

Förskoleklass, del tre av hundra?

Idag fick vi besked om förskoleklass. Det visade sig att ingen av de tre skolor vi valt hade utrymme att ta emot några ytterligare barn än de som fanns i deras upptagningsområde. Så vi får hålla till godo med den som hon hör till geografiskt, dvs den vi absolut inte vill ha henne i. Det känns som att det kommer bli en följetong det här..

Fortsättning följer

Tydligen tyckte den där lilla gosungen som jag har att leken igår (där jag sov) var så himla rolig så när jag i förmiddags råkade säga något om att jag var trött så tog hon mig i handen, ledde mig till sin säng och sa till mig på skarpen att nu var jag hennes bäbis och hon var mamman. Nu skulle jag sova för jag var trött. Först var jag dock tvungen att sätta på Emil på cd-spelaren (måste verkligen komma ihåg att tacka mina föräldrar ordentligt för den julklappen) och sen fick jag säga till henne om jag behövde något.

Så jag sov i två timmar (gick upp och startade om cd-skivan någonstans i mitten) och vaknade av att hon glatt förkunnade att nu var polkagrisstängerna slut...

Tröttheten

Idag slog den plötsligt till, den enorma tröttheten. Jag läste bok för dottern och helt plötsligt var det enda jag kunde tänka på sömn. Dottern började prata om lego och jag insåg att det finns ingen möjlighet att jag tar mig igenom den här dagen utan att få sova. Klockan var 14, möjligtvis 15..

Så. Jag tog till den där julklappen (cd-spelaren) som dottern fick. Satte på Ronja Rövardotter och lade mig att vila i hennes säng (som är för kort för mig). Hon var så nöjd. Jag var hennes bäbis. Hon kom med vatten, godis och gosedjur till mig. Ibland fick jag höra att jag snarkade.. Helt plötsligt var klockan efter 19. Då brukar hon lägga sig. Istället blev det middag, tv-mys och mer Astrid Lindgren som godnattsaga och på tok för sen läggning för gullungen..

Och jag känner mig inte jättepigg, men inser att jag borde diska och kanske äta lite glass..

En godis

Jag är med i hyresgästföreningen. Det innebär bland annat att jag får deras tidning Hem & Hyra. Den brukar jag ha liggande på toa som lektyr tills den slängs.

I det nu aktuella numret är det en artikel i lokaldelen om en säljare som arbetar i en butik för sexleksaker. Hon har homepartyn. På en av bilderna står hon med en dildo i handen. (Här hade jag egentligen tagit ett foto av bilden och bifogat men sen slog det mig att det är säkert massa copyright och sånt som jag inte kan ett dugg om, så tyvärr får ni inte se bilden.)

Dottern fascineras av bilden. Hon funderar vad tusan det är den där människan håller i handen. Det kanske är en leksak? Eller kanske en krok? Slutligen kommer hon på det, det är en godis! För den har en färgglad prick precis där säljaren håller i den.

Jag orkar inte ens börja tänka på hur jag ska förklara så jag instämmer glatt!

Njutbart

Jag gör pasta.

Färsk pasta med ädelost, päron, balsamico, rucola och valnötter.

Ett stort glas rödvin.

Jag ser Liv Strömqvist tänker på dig.
(som finns på play några timmar till)

Det är måndag och jag njuter!