Röntgen

I morgon är det dags för röntgen av A:s ben. Jag tror att hon kommer ha ett alldeles normalt skelett. Det känns skönt att få det gjort. Men självklart finns det en liten oro där djupt inne i bröstet. Tänk om det inte är bra. Tänk om det visar något. Jag undrar hur lång tid det kommer ta tills vi får svar. Ju längre tid desto bättre resultat. Och jag vet att jag har möjlighet att redan i morgon gå in och läsa svaret i röntgensystemet, men då bryter jag mot alla lagar angående patientsekretess som finns. Usch!

Förskoleklass kontra skola. Del 4

Vi fick alltså besked om att A inte kom in på någon av de tre skolor vi önskar när det gäller förskoleklass. Hon fick istället plats på den som jag ser från min ytterdörr och som vi inte vill ha henne i.

Som tur var är T inte den som ger upp. Han slåss för vår unge. Han har ringt kommunen och diskuterat möjliga lösningar. I nuläget finns inga platser på de skolor som ligger inom cykelavstånd, men kan vi tänka oss att åka buss en kvart finns det möjligheter. Det känns lite tveksamt. Visst, vi vill inte ha henne på den skola där vi får plats, men att sätta henne någon annanstans med buss som enda möjlighet för sju års skolgång med skjutsningar, logistik, klasskompisar som inte bor i närheten etc kändes inte heller så lockande. Och att bryta upp henne från kompisar och flytta henne till ett nytt socialt forum när vi helst i så fall skulle vilja flytta henne igen om några år ifall möjligheten dyker upp känns ännu sämre.

Det har dock kanske öppnat sig en liten möjlighet inför när hon börjar ettan. Skolan som står överst på vår lista ska bygga om under våren och hösten så lagom till att A börjar skolan kommer de, om de har minst tio ytterligare sökande, öppna upp en parallelletta. Och med tanke på att A var nummer tolv på reservlistan känns det inte som en omöjlighet. Så nu avvaktar vi, hon får börja förskoleklass i nära-skolan. Och i vår eller i höst tänker vi besöka den bästa skolan och prata med rektorn och hoppas att hon får börja ettan där. Hoppas!

Döden

Och A ville såklart inte gå hem från vårdcentralen idag. Så läkaren tyckte att hon kanske skulle jobba där när hon blir stor. Varpå A tittade på sköterskan och sa "Ja gärna, men då är hon död och du är jättegammal."

Oreda i tankarna

Det är mycket nu. Mycket på jobbet, mycket hemma, en trötthet som fortfarande sitter i efter början av det här året, svärfars begravning, London. A som varit hos doktorn idag och nu ska till ögonläkare, kanske glasögon, och till röntgen. Röntgen av benet, där jag hoppas och tror och hoppas att de inte kommer hitta något. Hon har dessutom haft gräns till feber i en månad och det oroar mig. Dessutom blir hon extra grinig och gnällig när hon är på gränsen temperaturmässigt och det är otroligt påfrestande.

Jag får ingen ordning på mina tankar, har ingen tid att tänka en tanke till slut, är aldrig ledig och ensam. Bloggandet blir eftersatt och jag hinner inte med mig själv, och inte med A.

Nu är lägenheten städad, jag ska diska upp en disk och då är det helt fint. I morgon är jag ledig. Jag ska rensa lite i förrådet, hitta tråden, börja laga kläder, se på tv. Förhoppningsvis tänka en tanke till slut. Då kanske bloggorken kommer tillbaka, för jag har så mycket som jag vill få ner.

Angående A och T

Jag har ändrat hur jag benämner dottern och exmaken, de heter numera A respektive T här i bloggen. Skälet är att det har alltid känts väldigt opersonligt att bara använda begreppet dottern och när jag i samband med skilsmässan började blogga allt oftare har denna känsla förstärkts. Det hela kulminerade när jag på jobbet kallade A för dottern flera gånger under kort tid och då kände jag att jag måste göra en förändring. För hon är ju en person, en alldeles ljuvlig sådan och då måste hon få vara en person även här, inte bara en dotter, dvs någon som är i relation till mig, utan en helt egen individ. Förhoppningsvis kan denna förändring resultera i att det känns lite personligare att blogga om A.

Skidsemester

Vi är på semester i Sälen, A och jag. Delar stuga med mina föräldrar. Det är intensivt, roligt, jobbigt. Så många källor till konflikter, så många källor till glädje. Det är bra, nu på femte dagen börjar vi hitta rutinerna, på söndag är det dags att åka hem. Semestern hade gärna fått vara länge.

Hur många sätt kan en barnbok vara fel på?

Jag köpte inte denna bok på dagens loppisrunda.