EM-guld 400 meter

Grattis Moa Hjelmer!

Sitter här med mamma och pappa framför tv:n. Ute faller regnet, här inne faller tårarna. Pappa kan knappt prata, mamma bara skrattar. Segerintervjun, glädje!

Dum

Dottern har helt plötsligt tagit in ordet dum i sin vokabulär. Och det är jag som är dum, dum, dum... Nu börjar det!

Semestrar vidare

Har nu lämnat grannlandet i väst bakom oss och åter rullat in i Sverige. Norge är så vackert och så dyrt. Men det är vackrare än det är dyrt så det är lätt värt det.

Vi sov en natt i Hamar. Precis vid den stora skridskoarenan som byggdes inför OS i Lillehammer. Det heter Vikingaskipet och ska se ut som en uppochnedvänd båt. Så maken tog med sig dottern på en tur och tittade in det. Förklarade att det skulle se ut som en uppochnedvänd båt, eller kanske en stor fisk, val. Frågade: vad tycker du? Varpå svaret snabbt kom: "Ett hus!"

Semester

Vi rullar runt i världen med vår lilla ford. Familjen är samlad. Förkylningen från helvetet hade precis hunnit lugna sig innan det var dags att åka många långa bil i en ac-kyld bil. Så nu snyter jag ut gulgröna tjocka berg av snor, hostar upp liknande, lymfkörtlarna på halsen sväller, jag blir kungör, får huvudvärk och ont i kroppen. Dessutom ytterligare ont i kroppen efter att ha kört massa mil på två dagar. Maken är också förkyld och dottern har feber... Men vi har det bra!

Funderingar

Jag håller på och fungerar på vad jag vill med den här bloggen. Jag vill vara ärlig, men hur mycket kan jag skriva om? Det är ju inte bara mig det handlar om utan även maken och dottern. Just nu har vi det jobbigt på flera plan och då blir de frågorna mer aktuella.

Bråk

Jag hatar att bråka. Är en sådan där konflikträdd typ som mest blir ledsen och inte vågar säga vad jag tycker och blir ledsen. Sen går jag mycket på känslor, så jag kan känna att det här är inte bra, eller jag känner att jag aldrig, men jag har inga konkreta exempel på i vilka situationer det gäller och det blir jobbigt både för mig och maken (eftersom jag är konflikträdd så är han den enda jag brukar med, andra är jag mest sur på men säger inget åt) eftersom jag kan säga vad jag känner men inte förklara varför. Men jag känner ju så ändå.

Efter ett bråk rasar vi runt på tå båda två, vågar knappt säga något av rädsla att det ska sätta igång igen. Men har det väl börjat brukar det bli några småbråk på taken eftersom vi har så mycket som aldrig blir utrett. Och den spänningen som finns i hemmet efter er bråk den mår jag verkligen inte bra av.

Köksskåpen

Det hade kommit in skadedjur i en förpackning med lasagneplattor i ett av köksskåpen. Vi använder även ett köksskåp som skafferi och när jag nu var klar med det stora tänkte jag att det var lika bra att gå igenom det lilla snabbt också, men det gick inte så snabbt.  Jag har ingen aning om vilken sorts skadedjur men när de nu var där var jag ju tvungen att gå igenom resten också. Så jag har siktat mjölet och gått igenom gryner. När dottern kom hem fick jag hjälp. Oj vad mycket det rasslade när man hällde ut svart couscous i en låda. Och självklart skulle den gula marsipankycklingen bada där.. Nu är det klart, bara golvet som ska sopas också.