Om jag ska ge ett enda tips till någon som är i en relation så är det att gå i familjerådgivning. Gör det kanske inte på en gång, när ni precis har blivit ihop, men gör det efter ett år, eller två. Gå därefter dit varje gång något av vikt förändras i relationen; när ett barn föds, när någon blir arbetslös eller sjukskriven, när någon byter jobb till ett med andra förhållanden. När dina eller den andres föräldrar blir så svårt sjuka att de behöver massa praktisk hjälp.
En vän till mig berättade för många år sedan att på hans jobb hade två av kollegorna efter många års strulande på jobbfester slutligen blivit ett par, skilt sig från sina respektive med dunder och brak och slutligen flyttat ihop. Alla funderade, undrade, pratade bakom deras ryggar om att hur skulle detta kunna gå, hur skulle det fungera. Några år senare träffade han dem på stan, de hade precis varit på familjerådgivningen. Oj då! Men de berättade, till hans förvåning efter den inledningen, allt allt var jättebra med dem, de hade en bra relation, men som i alla relationer fanns det lite skav. Och det viktigaste de hade lärt sig från sina gamla relationer det var att finns det skav så är det bäst att prata om det, för om man inte gör det då växer det till ett sår. Och det är mycket enklare att prata om små skav än om stora sår.
Han hade fått det rådet. När jag lärde känna honom var han nyskild och ledsen. Han sa att det var det bästa råd han hade fått, han hade inte lyssnat. Det gjorde inte jag heller..
Jag håller med hans vänner om vikten av att ta tag i små saker innan de blir stora saker. Jag kan därtill lägga till att det är lättare att prata om även sår när det finns så mycket kärlek kvar att man vill förändra sig själv. De flesta hamnar nog inte i familjerådgivning förrän det är för sent. Vi började gå i familjerådgivning för fyra år sedan. Då var vår relation hemsk, den var riktigt, riktigt dålig. Börjar man gå först när det är så dåligt att man inte kan prata med varandra utan att skrika/gråta/anklaga så är man inte så benägen att förändra sig själv för den andres skull, då vill man bara förändra den andre. Och det leder sällan till något positivt.
Jag tror att familjerådgivning kan vara väldigt bra, men vi började för sent. Om vi hade börjat redan det första året, när jag mådde dåligt och han gjorde allt så kanske vi hade haft en helt annan relation idag. Även om vi kanske inte varit ett par hade det nog gjort resan lättare och kortare.
Tycker man att det känns för jobbigt att gå till familjerådgivning ("dit går man ju inte ifall man inte har stora, enorma problem, och det har ju inte vi") så har många församlingar något som kallas äktenskapskurs (familjerådgivning light). I vissa församlingar finns en kort variant, två träffar innan man gifter sig, i vissa finns en längre (tio träffar under en termin). Jag tror att det är optimalt att gå något sådant när du precis flyttat ihop eller har bott ihop ett år. Det kan jag verkligen rekommendera även för inte kyrkvana. Vi gick en sådan kurs när vi precis hade gift oss, då hade vi varit ett par i åtta år, bott ihop i fyra. Egentligen är det enklast att beskriva det som en kommunikationskurs där du går igenom de olika delar i relationer där det ofta kan bli problem för att man har olika åsikter. Ett av tillfällena handlade om tro och då i bemärkelsen att det kunde vara viktigt att be tillsammans. Byter man ut be mot "ha en avstämning i slutet av varje dag", "sammanfatta dagen tillsammans" så kan allt de sa gälla även för icketroende. Inget av de andra tillfällena hade någon koppling till religion. Exmaken är och var inte troende, jag är troende men inte aktiv i någon församling och den kursen tillförde så mycket till oss. Rekommenderas!
Min väns vänner, de som gick i familjerådgivning som förebyggande åtgärd håller fortfarande ihop trettio år senare. De började gå i familjerådgivning när de varit ett par i ett halvår, båda med barn sedan tidigare, pusslande för att få det nya livet att gå ihop. De gick kanske tre-fyra gånger. Därefter gick de vart annat vart tredje år dit för ytterligare ett samtal. Har det blivit någon större förändring i livet, hans mamma dog och pappan blev dement vilket ställde andra krav på honom, så har de gått några gånger till. Fördelen är också att ni vet vem familjerådgivaren är, ni har redan en relation. Ni känner er trygga med personen i fråga, brakar det åt helsike är steget väldigt kort för att lyfta luren och boka in en tid..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar