Idag spöregnade det när jag gick från jobbet. Det började ungefär samma sekund som jag stack ut näsan i det fria. Det regnade i varje fall inte 5 minuter tidigare när jag pratade med maken och vi kom fram till att jag inte behövde handla eftersom han kunde gå ut en sväng på kvällen sen, han behövde lite frisk luft efter en dag av VAB.
Men när jag kom ut, då bara vräkte det ner. Massivt. Och jag drog upp axlarna till öronen och skyndade på stegen och byxorna blev blötare och blötare. Tills jag kom på att det var ju faktiskt inte så kallt ute, utan ganska varmt, och jag tycker ju egentligen om regn.
Stegen blev kortare, mindre spända, ett leende letade sig fram och jag upptäckte att de andra som var ute var antingen leende, skrattande eller riktiga surisar som stod och tryckte under taken. Det hela slutade med att jag tog en 5 minuter extra promenad på vägen hem. Men oj vad gott det var att bli av med de blöta byxorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar