22 juli
Idag postade jag papperna och betalade in avgiften som krävs för att de ska börja bearbeta ansökan. Det kändes som en klump i magen, jobbigt. Igår skev vi på papperna, för mig kändes det inte alls, men idag. Usch..
På sätt och vis längtar jag tills det är över, jag kan gå vidare med mitt liv, han kan gå vidare med sitt, förhoppningsvis kommer vi ha en bra relation och vara vänner.
På sätt och vis är jag rädd och undrar med viss förfäran hur det ska bli när det här är över. Ensamheten, vad ska jag fylla min ensamma tid med, kommer jag att trivas i mitt hem, kommer jag att klara det?
Skräckblandad förtjusning, aldrig har väl ett ord varit sannare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar