måndag 30 mars 2015

Döden

Och A ville såklart inte gå hem från vårdcentralen idag. Så läkaren tyckte att hon kanske skulle jobba där när hon blir stor. Varpå A tittade på sköterskan och sa "Ja gärna, men då är hon död och du är jättegammal."

Oreda i tankarna

Det är mycket nu. Mycket på jobbet, mycket hemma, en trötthet som fortfarande sitter i efter början av det här året, svärfars begravning, London. A som varit hos doktorn idag och nu ska till ögonläkare, kanske glasögon, och till röntgen. Röntgen av benet, där jag hoppas och tror och hoppas att de inte kommer hitta något. Hon har dessutom haft gräns till feber i en månad och det oroar mig. Dessutom blir hon extra grinig och gnällig när hon är på gränsen temperaturmässigt och det är otroligt påfrestande.

Jag får ingen ordning på mina tankar, har ingen tid att tänka en tanke till slut, är aldrig ledig och ensam. Bloggandet blir eftersatt och jag hinner inte med mig själv, och inte med A.

Nu är lägenheten städad, jag ska diska upp en disk och då är det helt fint. I morgon är jag ledig. Jag ska rensa lite i förrådet, hitta tråden, börja laga kläder, se på tv. Förhoppningsvis tänka en tanke till slut. Då kanske bloggorken kommer tillbaka, för jag har så mycket som jag vill få ner.

måndag 23 mars 2015

Angående A och T

Jag har ändrat hur jag benämner dottern och exmaken, de heter numera A respektive T här i bloggen. Skälet är att det har alltid känts väldigt opersonligt att bara använda begreppet dottern och när jag i samband med skilsmässan började blogga allt oftare har denna känsla förstärkts. Det hela kulminerade när jag på jobbet kallade A för dottern flera gånger under kort tid och då kände jag att jag måste göra en förändring. För hon är ju en person, en alldeles ljuvlig sådan och då måste hon få vara en person även här, inte bara en dotter, dvs någon som är i relation till mig, utan en helt egen individ. Förhoppningsvis kan denna förändring resultera i att det känns lite personligare att blogga om A.

fredag 20 mars 2015

Skidsemester

Vi är på semester i Sälen, A och jag. Delar stuga med mina föräldrar. Det är intensivt, roligt, jobbigt. Så många källor till konflikter, så många källor till glädje. Det är bra, nu på femte dagen börjar vi hitta rutinerna, på söndag är det dags att åka hem. Semestern hade gärna fått vara länge.

tisdag 10 mars 2015

Fortsatt sömn under dagtid

I lördags satt jag i soffan. Barn-tv. A sprang omkring, tittade, grejade med gosedjuren. Efter en stund vaknade jag. Då hade hon varit i godisskåpet och tagit ett kinderägg.

I söndags satt jag i soffan, A kom fram till mig:
-Mamma, känner inte du dig lite trött?
-Nej.
-Jag tycker du ska sova nu!
-Det var snällt av dig A, men jag vill inte sova, jag är inte trött!
-Men jag vill att du ska sova nu...

Kanske dags att byta plats på godiset.

Kanske dags att börja sova mer på nätterna..

måndag 9 mars 2015

110?

A växer. Sist vi var på bvc mätte hon 113 cm. Jag har för mycket kläder i hennes garderob, har inte rensat på nästan ett år, kläderna väller över, det är ett hopplöst företag att försöka få någon ordning.

Nu ska här rensas. Om en månad är det en stor loppis här i stan. Barnsaker. Vi har fått utrymme att sälja, jag och T (exet). Framförallt gör jag fick rensningen för att få koll på hur mycket jag egentligen har i A:s garderob och förråd av kommande storlekar, så jag vet var behovet finns, om det finns.

Jag låter allt i 110/116 vara kvar. 110 lägger jag åt sidan, det mesta funkar antagligen men det måste provas. Det får göras nästa gång hon kommer hit.

Vissa av byxorna i 110 ser så stora ut, de har så långa, långa ben. Är hon verkligen så stor, redan? Min lilla, som kiknade av skratt när jag i morse pussade henne på magen så hon vaknade! Äsch, byxorna är säkert felmärkta!

söndag 8 mars 2015

Dagis och genus

Det här med genuskunskap på dotterns förskola.. Det klaffar inte riktigt. Sista halvåret har de i varje fall själva börjat inse att det är ett problem, men lösningen är än så länge enbart att ha lånat lite böcker från Olika förlag på biblioteket.

Sista veckan har A (dottern) vid flera tillfällen själv tagit upp saker som händer på dagis.

Kommentarer i stil med:

"Pojkar är coola"

"Det finns inga pojkar på mitt dagis som gillar rosa!"

Det som stör mig mest med hennes uttalanden är att hon klumpar ihop kamraterna baserat på kön när hon beskriver dem. För frågar jag vidare kommer det fram att hon tycker att tjejer är coola och hon tycker inte själv att rosa är en tjejfärg men hon blev förvånad (eller snarare glatt överraskad) när hon såg en man (Leif Mannerström) på tv med rosa skjorta för hon trodde inte att killar gillar rosa baserat på hur de på hennes förskola tycker.

Men det stör mig, och det gör ont i magen på mig, för jag känner att jag inte räcker till. Att jag inte hinner ge henne allt det som jag vill ge henne när hon växer upp. Än så länge kan jag påverka henne, men det känns som att tiden rinner ut. Och i höst börjar hon på den uslaste förskoleklassen i stan för pedagogerna där har betydligt värre problem att tampas med än genus.