lördag 31 maj 2014

Glädjeämnen

Är helt fascinerad över att jag har en dotter som man kan läsa Ronja Rövardotter för. Nu har vi bara ett kapitel kvar och det är så spännande!

fredag 30 maj 2014

Balans

Jag har svårt att hitta en balans i relationen till exmaken. Jag vet inte vad jag tycker vore rätt balans.

Våra problem var framförallt i vardagen. Hushållssysslor, vem som bestämde om vad, ekonomi. Sen var självklart det största problemet att kärleken hade tagit slut. För mig kändes han mer som en gammal vän än någon jag älskade. Det hade inte funnits någon attraktion på många år och jag kände mig mest besvärad av all hans omtänksamhet.

På semester däremot hade vi det bra. Eller bättre. När vi kopplade bort de dagliga vardagliga kraven blev också bråken och irritationsmomenten färre. Det är därför jag inte har några problem att idag åka på semester med honom (jag tycker nästan att det är skönt eftersom vi då är två om dottern, det blir jobbigt på dagarna att vara den enda som säger till henne, även om han säger till henne precis lika mycket när hon är hemma hos honom).

Men i vardagen är det mer problematiskt. Att han fortsätter vara omtänksam, köpa blommor, jordgubbar står i kylen när jag varit borta en vecka, det är svårt. Blommorna ville dottern köpa, men ändå... Det är svårt att hitta en balans. Har vi träffats många dagar på raken/eller pratat mycket i telefon/eller messat så blir jag lite småtokig, det är ju något jag inte vill. Samtidigt har jag svårt att sätta gränser. Just nu blir det mer, hans pappa är sjuk, jag kan det medicinska, då vill jag finnas där, hjälpa hela familjen, svara på frågor. Samtidigt blir det lätt att när man ändå pratar så blir det mer, långa samtal, som är skoj just då, men i efterhand känns det för långt, för mycket.

Det är svårt. För han känner inte att det blir för långt eller för mycket, det är jag som känner det. Och i stunden tycker jag att det är trevligt, det är först i efterhand jag tycker att det skär lite. Och då är det ju svårt för honom. Jag måste komma underfund med vad jag tycker är en vettig nivå.

måndag 26 maj 2014

Spännande lek

Dagens mest lyckade lek. Ta en tampong, lägga i en skål med vatten, se vad som händer... Uppskattades enormt!

söndag 25 maj 2014

Europa

Idag har det varit val till Europaparlamentet.

För en timme sedan satt jag med en stor känsla av skam i kroppen. Jag skämdes över Europa, över de högerextrema, de främlingsfientliga, de nazistiska. Över deras framväxt, deras framgång. 25 % av alla i Frankrike respektive Danmark har röstat på de rasistiska och jag skäms över att tillhöra detta Europa.

Samtidigt spirade ett litet hopp också. Både F! och MP gick fram stort i Sverige och SD verkade inte få så många procentenheter som jag hade befarat. Jag var stolt över mitt land, stolt över valdeltagandet och kände att jag var stolt över de representanter som Sverige skulle skicka till EU och med en förhoppning om att vi skulle kunna påverka till det bättre.

Sedan kom valresultatet som inte längre var en valstugeundersökning och då förändrades allt. SD gick ungefär som jag hade befarat och F! gick sämre. Även om jag fortfarande är fantastiskt nöjd med de senares och MP:s framgångar i valet så förtas den glädjen av att SD tyvärr fick så stort mandat av det svenska folket.

Nu vet jag inte längre vad jag känner...

lördag 24 maj 2014

Dagens samtalsämnen

Idag har jag och dottern haft en tv-fri dag. Så vi byggde lego. Jag byggde min gamla legoborg från min barndom (älskade den) och hon byggde olika rum. Hon följde en låtsasritning som talade om att nu fick hon "ta vilken bit hon ville". Sen lekte hon med det hon hade byggt.

Hennes lek gick ut på att en prinsessa var gift med en man. Mannen var bortrest och jobbade med ett farligt jobb. Kvinnan (= prinsessan) var kvar hemma, hade eventuellt ett barn (stort) och ägnade sedan all sin tid åt att skriva kärleksbrev åt mannen. Hon städade också..

Sen pratade hon om någon som var tjock. Det framgick att det inte var bra att vara tjock. För då har man ätit för mycket.

Dagen summerad: I've got work to do!

fredag 23 maj 2014

Bloggar..

Har varit bortrest i två dagar, hast nu 107 olästa inlägg att ta mig igenom.. Det går bli någon annan dag.

tisdag 20 maj 2014

En måndag

Idag har varit en bra dag. En underbar dag. Jag har bara fått höra att jag är dum tre gånger (eller om det var två), och det var för att jag inte lät henne vara ute i trädgården själv (inga grindar som går att stänga ut till vägen).

Vi sov länge (hon somnade inte förrän 23.30 igår, lång och utdragen läggning), till 08.15, sov till vi vaknade, gick upp, såg på Jake och piraterna, åt hotellfrukost (här hemma), byggde lego, myste, klädde oss fina och gick och röstade, gick barfota hem från röstlokaken, tvättade och hängde lakanen att torka på torkvindan i trädgården. Gungade, lekte kurragömma i trädgården. Myste. Jag lagade storkok mat, vi åt, åt glass. Jag fick pussar, alldeles underbara, fyra olika, en pang på, en smygare.. Fyra fantastiska från flickan som alltid torkar bort pussarna. Hon bad att jag skulle pussa henne och sa att den kommer hon aldrig att torka bort.

Jag körde hem henne till pappan, en bra överlämning. Kom hem och hann ta in tvätten innan åskan och skyfallet började. Nu sitt jag och ser på Bletchley circle, en serie som jag helt missat. Insåg att första säsongens tre avsnitt tas bort från play imorgon så dem har jag sett. Så bra, men läskigt att gå ner i källaren själv för att byta på tvättmaskinen...

söndag 18 maj 2014

Elände

Denna dagen.

En enda lång dag av bråk. Allt som går henne emot gör att hon fräser, grimagerar, skriker. "Du är dum mamma!" Det har jag hört trettio gånger idag, minst. Hon blir så arg, så ilsk. Det svartnar i hennes ögon. Livet går ganska mycket en emot när man är fyra år. Hon sparkar i en tröskel, hon får inte springa över vägen utan att hålla mig i handen, hon måste gå på toa innan vi åker hemifrån, hon får inte ta med gosedjuret ut eftersom hon slog till mig innan vi skulle gå ut. Hon blir arg, det slutar med att vi inte går ut alls.

Hur många gånger kan man bråka på en timme?

Sen vägrar hon sova, och jag vägrar förvandla nattningen till bråk så jag går därifrån. För tio minuter sedan somnade hon. All städning jag skulle göra när hon somnade blev ogjord.

Det är svårt. Hon beter sig på ett sätt som inte är acceptabelt, hon gallskriker i affärer, hon smiter i trafiken, hon spottar ut maten när hon äter. Däremellan är hon underbar, försöker hjälpa till, plockar bort från matbordet, har en vuxen vokabulär. Just vokabulären gör nog tyvärr att jag ibland glömmer hur liten hon är. Jag glömmer att hennes liv nu har ryckts upp och ner.

Jag kan inte säga till om allt, jag måste välja mina strider, men när det är så mycket beteende som inte funkar (att aldrig kunna ta ett nej utan att säga att den andra är dum, att inte tåla att någon annan bestämmer...) så är det svårt att veta vilka strider jag ska välja. För jag kan inte ta allt, då gjorde vi inget annat än bråkade, men hur ska jag välja? I praktiken blir det väl att jag tar striderna så ofta jag orkar och då kanske det blir en del sila mygg och svälja kameler. Men...

onsdag 14 maj 2014

Böcker om barnuppfostran del 2

En kollega till mig har en dröm om att en gång skriva en bok om barnuppfostran. Den ska heta Hot, mutor och inkonsekvens och bland annat ta upp frågor som hur tidigt man kan börja hota med att barnet inte får några julklappar om det inte är snällt. Är januari för tidigt eller bör man vänta till mars?

Böcker om barnuppfostran del 1

Jag pratade med barnafadern igår (fortsätter att testa olika benämningar). Som oftast pratade vi om den älskade lilla som har det jobbigt nu. Han sa att han hade köpt en bok om barnuppfostran som handlade om hur eländigt jobbigt det faktiskt kan vara att vara förälder ibland. Han mindes inte riktigt vad den hette men trodde att det var Women who drink wine and yell at their children. Som jag skrattade! Tårar! Tyvärr visade det sig att titeln inte var lika rolig i verkligheten, men jag kände mig verkligen träffad. Den boken vill jag läsa!

tisdag 13 maj 2014

Begränsningar

Här kommer dock ett område där jag begränsar mig pga att det behövs. Dottern kan sitta helt lugn och se på tv, men så fort jag börjar prata i telefon så har hon hur mycket som helst att säga till mig och hon ger sig inte utan svarar jag inte så skriker hon. Svarar jag så fortsätter hon prata. Det är en loose-loose-situation... Alltså pratar jag inte i telefon!

Insikter på ett barnkalas

Var på barnkalas för någon vecka sedan. Hamnade i ett sådant där samtal om livet som jag tyvärr hamnar i för sällan. Om livet med barn. Om hur jobbigt det faktiskt är ibland.

Den ena mamman efter den andra (inte en enda pappa utom födelsedagsbarnets var med på kalaset, visst är det konstigt? Om födelsedagsbarnet istället varit en pojke, hade det bara varit pappor då?) berättade om situationer i vardagen som hon undviker för att hon har barnet/barnen med sig. Fika på stan, storhandla, titta på kläder, handla på specifika butiker etc, etc.. Vad skönt att höra om vad andra mammor undviker men också beklämmande. Hur mycket vi begränsar oss.

Jag tänker på mig. Hur jag begränsar mig. Hur vissa saker som jag tidigare lät bli fortfarande finns kvar som begränsningar trots att det kanske inte längre finns fog för det. Hur jag låter bli vissa saker för att jag tror att det skulle bli problem när det kanske inte alls blir det.. Jag borde i varje fall testa med jämna mellanrum om tidigare problemområden fortfarande är det. Saker förändras, dottern blir äldre, men jag fortsätter att begränsa mig. Skärpning!

söndag 11 maj 2014

Att få tummen ur

Jag ska iväg på kurs imorgon igen. Och eftersom jag hela dagen varit så trött att ögonen gått i kors så har jag naturligtvis inte fått något gjort vad gäller packningen.. suck. Nu gäller det bara att bita ihop, få tummen ur, ta mig i kragen, få ändan ur vagnen (?) och alla andra floskler som finns på temat.

tisdag 6 maj 2014

Ett år

Sista året har varit omvälvande.

För precis ett år sedan blev jag färdig med min placering i Göteborg. Pendlandet avslutades för den här gången. Vi var fortfarande en familj men i maj började funderingarna som funnits så många gånger återigen gro. Och denna gången slog de rot. Och jag gödde dem. Lät det negativa ta plats och det positiva krympa. Jag är glad för det, ingen ånger. Tankarna på att vi inte fungerade hade funnits på en låg nivå under så många år, och på en fruktansvärt hög nivå under ytterligare år, att jag kände att jag kommer aldrig bli fri från den känslan. Vi hade försökt, försökt igen, hoppats, slutat försöka, tappat orken, försökt, kämpat, bråkat. Nu gick det inte längre för mig. All känsla var försvunnen sedan länge men det var där och då jag verkligen insåg att det var över. Jag gav det några månader, i juli berättade jag hur jag kände. På två veckor skickade vi in ansökan.

Hösten var fin. Vi kämpade tillsammans. Försökte lösa det som måste lösas. Prioriterade. Sedan jul och därefter flytt.

Nu har jag bott själv några månader. Vår relation är bättre än på länge. Jag kan aldrig tänka mig att gå tillbaka. Men han är min vän. Han är min dotters älskade pappa. Han är den jag kan ringa och gråta inför. Jag är inte lika säker på att jag är den han kan beklaga sig för, jag orkar inte när det blir för mycket (klagande). Som tur är finns jag där för honom på andra sätt. Det är ett givande och ett fående. Man får ge på de där man orkar och förmår, kanske inte alltid på de sätt som krävs och förväntas. Vi båda ger, men på olika sätt.

Vi kämpar för vår dotter, hon har det jobbigt nu. Det skär i mitt hjärta och det skär i hans. Hon frågar gång på gång varför vi har skilt oss och jag försöker förklara. Hon får somna oftare i min säng nu än tidigare. Jag försöker finnas där för henne, långa samtal på telefon när hon är borta. Jag måste börja ha framförhållning, planera våra dagar så att vi får mer tid tillsammans. Mer närvarande tid.

När hon har det jobbigt då finns hon i mina tankar jämnt. Jag mår inte bra. Allt blir så mycket känsligare. Jag gråter, jag sover inte, jag reagerar inte på riktigt samma sätt som annars i relation till människor som inte alls har med mig och dottern att göra.

Det har varit ett omvälvande år. Just nu är det mer krisigt och jobbigt än vad det varit hittills det här året. Men jag mår hyfsat, han mår hyfsat, det som skaver är dottern. Om hon mådde bättre skulle vi båda må bättre. Vi kan prata med varandra, gör upp gemensamma strategier.

Just nu är det väldigt jobbigt. Det kommer vända. Jag börjar försiktigt tänka på min nya framtid. Vad vill jag med mitt liv egentligen? Jag längtar efter att planera, göra budget, bestämma sparmål, rensa, slänga. Tankarna ligger och flyter, de väntar på att få fäste, men jag känner att snart kommer det vara dags att börja göra drömmar!

lördag 3 maj 2014

Helgerån

Jag har en box rödvin i kylen. Den köptes för tre veckor sedan (eller kanske fyra). Jag har druckit ett glas. Fördelen med att ha den i kylen: jag antar att den håller längre. Nackdelen: den räcker garanterat längre än den håller eftersom jag inte tycker det är gott med kylskåpskallt rödvin.

Nu har jag hällt upp ett glas och mikrat det lite lätt.. Helt perfekt!

Älskade barn

Så fort jag är ifrån henne längtar jag, saknar.

Livet är inte lätt nu! Jag tycker synd om henne. Hon ser inte fördelarna med skilsmässan eftersom vi inte har bråkat framför henne sedan hon var ett och ett halvt år. En gång har vi gjort det och det kommer hon ihåg. Det pratar hon om. Men för henne innebär skilsmässan bara nackdelar, bara saknad av den förälder som hon inte är hos för stunden. Det är svårt att väga upp det!

Så fort jag är ifrån henne längtar jag, saknar.

Hon är fantastisk. Så rik i ordförrådet. Så vetgirig. Så klok. Hon har börjat hitta på gåtor. Hon beskriver ett djur och för varje gång jag gissar fel kommer hon med en ny ledtråd.

Igår pratade vi på telefon. Vi pratade med högtalare, dotter, pappa och mamma. Jag sa att jag förstår att det är jobbigt för henne nu. Jag sa att det är inte lätt för mig och pappa heller, det tar tid att vänja sig vid allt som är nytt. Livet blir annorlunda. Vi får försöka alla tre att göra så gott vi kan. Jag kan bara förändra mig och hur jag är. Pappa kan bara förändra sig och hur han är. Sen tystnade jag. Då säger hon som den självklaraste saken att det är bara hon som kan förändra sig. Sen pratade jag om att jag vill förändra mig, för jag vill inte att det blir så svårt, jag vill hjälpa henne nu när det är jobbigt.

Så fort jag är ifrån henne längtar jag, saknar.

Idag kom de förbi på jobbet. Jag fick en lång kram, hon ville inte gå. Sen gick de. Nu längtar jag!

Det kommer bli tufft nästa gång hon är här också. Men det är som att det var först igår tanken slog mig att allt detta tjafset kunde bero på vår skilsmässa. Och då blev det lättare. Sen får vi se om den känslan stannar kvar när hon väl är här, men alla små steg..

fredag 2 maj 2014

Det började så bra...

Jag antar att det jag upplever nu med dottern är någon sorts reaktion på skilsmässan. Det var oftast maken som var i köket och lagade mat medan jag satt i soffan och myste med dottern. Det går inte längre att ha den mys-tiden på samma sätt. Tyvärr! Jag skulle gärna vilja men det ska diskas (saknar diskmaskinen även om jag gillar resultatet av handdisk), lagas mat, tvätta, vika tvätt, handlas etc. Det mesta av det gjorde han eftersom jag var på jobbet hela dagen och han var hemma. Nu faller det på mig.

Vår fördelning var inte sund, stora likheter med hemmafrun som jobbade och slet medan maken kom hem och satte sig i soffan och läste tidningen, men med ombytta könsroller och att jag myste med dottern istället för att läsa tidningen. Sen var han hemma för att han var sjukskriven så det där med att han jobbade och slet som en hemmafru stämmer inte heller, dottern var på dagis och så ofta tvättade vi inte... Många dagar gjorde han av förståeliga skäl ingenting alls, men det gjorde inte jag heller när jag kom hem efter jobbet. Maten var dock alltid hans grej.

Dottern saknar myset, jag saknar myset. Nu kommer vi hem från dagis, hon sätter sig framför tv:n, jag lagar mat och sen rullar det på. Lite mer tv brukar det bli, men då är det inte samma mys.

Hon tycker inte om att vi har skilt oss och nu kommer det som jag trodde skulle komma för några månader sedan. Jag trodde att det skulle komma ganska snabbt efter flytten, men nu har det eskalerat mycket sista dagarna.

Idag har vi en toppendag, fram till middagen. Den var så bra att jag gick och tänkte för mig själv att det kändes skönt att äntligen kunna skriva på bloggen att det var en bra dag. För det var helt underbart. Lite små-tjafs men på den nivån att det kändes mer som det vanliga, det som hör till. Så skulle vi äta middag, hon åt lite, men långtifrån tillräckligt. Till saken hör att de sista kvällarna har hon precis när jag lagt henne, borstat tänder, läst sagorna, sagt att hon är hungrig. Att hon inte kan sova, inte vill sova, inte tänker försöka sova, för att hon är hungrig. Det har slutat med att jag efter ett långt argt samtal har fått ta upp henne, ge henne något att äta och sen börja om med att borsta tänderna igen (men ingen mer saga, vilket också har orsakat gråt hos en vid det laget tämligen trött (övertrött) dotter) och lägga henne. Så ikväll skulle hon minsann äta ordentligt. Men så blev det alltså inte. Hon åt, men på tok för lite. Vi pratade, jag förklarade varför hon måste äta (att inte bli hungrig när hon lagt sig), hon ville inte. Till slut drack hon vatten och lät det bara rinna nerför hakan, ner på tröjan och byxorna. Och då var situationen tämligen låst kan man väl säga..

Det hela slutade med att jag körde henne till exmaken redan ikväll istället för imorgon bitti som var planen. Där hade de också en ordentlig konfrontation senare.

Som tur är kan vi vuxna prata med varandra och dottern om hur vi reagerar. Men fy vad jag skäms över att utvägen som fanns var att dumpa henne på honom. Samtidigt har det varit såhär tidigare också. Hon är makalöst envis och ensambarn. Hon är tyvärr vann att få bestämma och ibland prövar hon mig till bristningsgränsen. Exmaken prövas också men han har lättare att kompromissa, på gott och ont, viket gör att de inte lika ofta hamnar i de där riktiga läsningarna. Men när de gör det blir det hårdare. Tidigare har vi ibland fått lösa av varandra vid nattningar för att hon har bråkat för mycket med en av oss.

Nu har vi pratat i telefon alla tre. Vi har pussats och kramats över telefonen, inte bett om ursäkt, men sagt att vi måste försöka alla tre att göra så vi får det så bra som möjligt. Det känns bra.

torsdag 1 maj 2014

Framtidsplaner

Dottern tänker på framtiden.

"Det kommer göra ont i min mage när jag ska föda mina barn. Väldigt ont. Det kommer bli jobbigt. Det ska komma flera barn. Kanske bara flickor, kanske bara pojkar, kanske båda två. Om jag får bara flickor ska dem heta X. Då kan jag säga 'Nu gör du som jag säger X' och då gör alla det. Mina barn ska få bestämma mycket, vad vi ska äta och dricka, vad vi ska leka, vilka sprutor de ska ta och när de ska gå och lägga sig."

Hemma

Hon kom hem till sist! Det har skurit sig. Många gånger. Jag stör mig på hennes beteende och hon stör sig säkert hundra gånger mer på mitt. Med all rätt. Den onda cirkeln är igång. Idag lyckades vi som tur var bryta det vid lunch och sedan har vi haft en mysig dag.

Inte blir det lättare av att hon ligger back på sömnen och jag också, men vi jobbar på det. Så jag ska snart bege mig mot sängen.