tisdag 31 december 2013

Det nya året

Imorgon är det nytt år. Och vi ska fira, dottern har önskat sig hummer och så blir det den här gången.

Men det känns som att det nya året börjar först om en månad, när flytten är avklarad, sakerna uppackade och allt inte är ett enda stort kaos av stress. Vi har så mycket kvar och jag vill komma till mitt, landa i mitt.

Så om en månad kommer jag sitta här och göra sammanfattningar, fundera på nyårslöften.. Jag har en tanke om träning, men det får komma sen. Så januari räknas inte riktigt till 2014, okej?

söndag 29 december 2013

Städningen

Har nu varit i lägenheten och tittat ordentligt. Fy tusan vad dåligt städat det är, bara ytan är gjord, ingen mer ordentlig rengöring. Inte ens avloppet i duschen är taget. Så trött och sur och ledsen jag är just nu. Och räkningen har kommit, jag velar om jag ska betala eller inte. Å ena sidan har de inte gjort det jobb de vill ha betalt för, inte ens på två försök. Å andra sidan vill jag inte behöva ringa och klaga. Han var så aggressiv och attackerande att jag inte vill, inte orkar. Dessutom tror jag inte att det kommer att ge något och att då utsätta mig för den hotfulla människan igen är jag inte intresserad av.

Längtan

Nu längtar jag efter flytten. Julen är avklarad, tyvärr känns det lite så i år, avklarad, inte avnjuten, och nu är det dags. Om en till två veckor går flytten. Jag längtar!

lördag 21 december 2013

Att inte vara i fas

Julen närmar sig med stormsteg. Vi ligger efter. Det är ganska kännetecknande för hela vårt förhållande, att aldrig befinna sig i fas.

Ingen av lägenheterna är helt städad.
Vi är inte ens halvvägs med fördelningen.
Julgranen är inte klädd.
Julgodiset inte gjort, ingredienserna inte inköpta.
Köttbullarna inte gjorda.
Klapparna inte inslagna.
Vissa klappar är faktiskt inte ens köpta.
Elnätet är inte påskrivet.
Tapeterna inte valda.
Kläderna inte strukna.
Kylen ej genomgången inför julen.
Dottern inte ikapp med sömnen.
Julmusiken är inte lyssnad på i tillräcklig mängd.

På måndag åker vi till mina föräldrar. Morgondagen blir massiv.

lördag 14 december 2013

Om att berätta för dottern

I mitten av oktober berättade vi för henne. Vi stängde av tv:n, satte oss på var sin sida om henne så att vi såg henne tydligt.

Vi började med att återberätta en iakttagelse hon själv hade gjort. I somras när en släkting till henne gick med sin partner och vår dotter kommenterade att de var kära för de höll varandra i handen. Vi berättade att vi aldrig håller varandra i handen längre för vi är inte kära. Hon sa att vi visst håller varandra i handen, vi sa att det var länge sedan sist. Vi pratade vidare om att vi inte var kära längre, hon frågade/sökte bekräftelse om att visst hade vi varit kära förut, ja det hade vi, förut. Så vi berättade att efter jul skulle jag flytta till ett annat ställe och där skulle hon bo med mig vissa dagar. Vissa dagar ska hon bo med pappa här där vi bott förut. Vi pratade om hemma hos oss och hemma hos er. Hon ska ha två hem. Hon frågade var jag skulle bo. Vi berättade om lägenheten, där hennes pappa hade gått förbi med henne på vägen hem från dagis och hon blev så avundsjuk på barnen som bodde där för det fanns gungor och sandlåda. Han gjorde allt för att få henne avundsjuk. Och när vi berättade för henne att det var dit jag/vi skulle flytta då ville hon bara bo med mig, hon ville inte bo med sin pappa, för hon älskar inte sin pappa, hon älskar bara sin mamma.

Vi berättade att hon skulle bo på båda ställena, ha två rum med leksaker och sen satte vi på tv:n igen.

fredag 13 december 2013

Något som gör mig stolt

"Vad tar du med dig från 2013, vad är du stolt över eller vad tycker du att du faktiskt förtjänar en eloge för?"

Jag fick frågan på jobbet denna veckan när vi satt en mindre grupp och samtalade tillsammans.

Jag är stolt över mig och maken. Jag tycker att vi hanterar den här skilsmässan så jäkla bra. Självklart kommer det bli svårt framöver och lika självklart borde vi ha hunnit längre med packning och fördelning än vad vi har gjort. Men vi gör det så bra. Det känslomässiga, fördelningen, dottern. Jäklar vad bra vi är!

Igår kväll satt vi och fördelade våra fyra banankartonger med handarbetesattiraljer. Det tog en halvtimme, sen var det klart! Och maken kommenterade efteråt hur tacksam han är över att det går så smidigt varje gång vi sätter oss ner. Varje gång är man rädd för att vi ska bli ovänner och inte kunna kommunicera, men det går, varje gång. Det är något att vara stolt och tacksam för!

torsdag 12 december 2013

Toalettpapper

Och idag när vi kom dit var toapappret helt slut. Jag har svårt att tro att tre städare gör av med en och en halv rulle på totalt fem och en halv timme.. Men tydligen!

onsdag 11 december 2013

Flyttstäd

Nu har flyttstädet varit i lägenheten. De kom första gången i fredags (för mig som vet hur det gick låter den meningen väldigt olycksbådande) mitt under snöstormen. Självklart valde de den uslaste av uslaste av vägar för att ta sig fram till vår lilla stad. De blev försenade. Jag jobbade, men maken hade möjlighet att möta upp dem så han satt där och väntade, knallade iväg och köpte fika till dem, väntade lite till osv. De kom, de städade, de åkte.

Vi var bortresta i helgen så vi hade inte möjlighet att inspektera städet förrän i måndags. Och oj, vad dåligt städat det var. Matrester kvar i både kyl och frys (små, men ändå), undersidan av toaletten var helt dammig, ovansidan av skåpen likaså, fönster med putsränder kvar, osv, osv, osv...

Jag var tvungen att jobba, maken fick sätta sig och ringa städföretaget, den som besiktigar lägenheten, städföretaget igen... Chefen för städföretaget var inte den trevligaste personen. Aktivt aggressiv kanske man kan kalla honom. Hårt tonfall, anklagande, skyllde ifrån sig, hävdade att de hade gjort saker som det var uppenbart att de inte hade gjort. Hävdade också att man var tvungen att reklamera inom en till två dagar och eftersom det gjordes i fredags var det således för sent att klaga på städningen i måndags. Det hela resulterade i att idag skulle han komma igen och städa i fem minuter för längre tid än så kunde det ju inte ta, och det var ju orimligt eftersom det tog tre timmar för honom att köra hit (då kanske man inte ska ta uppdraget?).

Idag kom de. Fortfarande aktivt aggressiv, gick mot maken och försökte tränga in honom i ett hörn. Hävdade att vissa saker inte ingick i en flyttstäd (att göra rent bakom elementen) trots att det stod i offerten att det skulle göras (de hade inte ens med en elementborste). Maken var glad att det inte var jag som var där och mötte dem (och att de var flera så han slapp vara ensam med aggressive mannen). Maken är himla bra på att ta folk, han blir road när någon beter sig så aggressivt ("vad är det för fel på dig då") på ett bra sätt. Men fy vad eländigt det verkar ha varit. De var tre stycken, städade i en halvtimme, åkte.

Vi är fortfarande inte nöjda. Fönsterna är bara tagna på insidan, inte mellan och inte på utsidan (eftersom det var storm i fredags gick visst inte det, jag har faktiskt viss förståelse). I övrigt är det en eller två timmars jobb inne för en person och vi måste köpa en elementborste. Men vi släpar inte hit dem en tredje gång. Maken var där idag och godkände det innan de åkte och det fanns inte riktigt ett alternativ.

Jag drömde mardrömmar natten till idag om hur maken kom in blodig och sönderslagen till akuten. Svärmor verkar ha känt samma sak..

Fy tusan!

lördag 7 december 2013

Bloggar jag följer

Jag har varit upptagen den här helgen. Igår kväll hann jag läsa några blogginlägg men inte alla. Senast jag läste alla var i torsdags kväll. Nu har jag 73 olästa. Jag borde nog fundera över mängden bloggar jag följer. Det känns inte rimligt med över 40 inlägg per dygn. Tiden det tar att läsa. Å andra sidan beror det väl på vad jag gör av tiden istället. Slötittande på tv, ej okej! Läsa bok, okej! Jag får fundera lite över prioriteringar, för vissa (många) bloggar är ju så otroligt bra!

lördag 30 november 2013

Parallella liv

Läser igenom förra inlägget, reagerar på sista raden "lättare att leva här". Här - med det ordet menar jag alltså där vi bor nu, tillsammans alla tre. Det blir märkligt med meningarna, vad syftar orden på. Dessa två hem som jag snart kommer ha. Hur länge kommer det här fortsätta vara mitt hem? När kommer det nya att bli mitt hem?

I mitt ena liv flyttpackar jag, gör bodelning, funderar på hur bred säng jag vill ha/behöver i mitt nya sovrum. Vill jag ta med mig det tråkiga soffbordet eller ska han få det trots att det är mitt och väldigt bra med lagom höjd som passar till soffan?

I mitt andra liv planerar vi för att gå till kyrkan på adventsgudstjänst, julpyntar, funderar över julklappar till släktingarna, måste fota dottern till julkorten.

Parallella liv men mitt liv, precis där jag är just nu!

Adventstid

Adventstid kom till mitt ensamma hus
Jag sätter i staken ett sparat ljus
Något skall ske bortom frostig advent
Jag väntar en gåva som herren sänt

Vet inte om texten är så på riktigt, men så har jag sjungit den varje kväll som godnatt-sång. Ikväll gick det dock helt åt skogen med all harmoni. Hon var övertrött, jag var sur och trött, hon ville inte sova utan låg med huvudet under täcket och lekte. Till slut tog jag bestämt bort täcket och sa ifrån på skarpen och då kom gråten. Som inte tog slut, utan fortsatte och fortsatte (och fortsatte). Till slut tog jag upp henne i famnen men då sa hon bestämt att hon var för ledsen för att kunna sova och även om gråten stillnade snabbt återkom den vid varje nytt försök att få henne att ligga ner. Då hade det gått en dryg timme.

Nu sover hon. Vi bytte av varandra, maken tog över, det tog lång tid men till slut så.. Sånt måste jag hitta en ny lösning för i framtiden när någon att byta av med saknas.

Nycklar

Igår fick jag nycklarna, alla fyra!

Idag åkte vi dit alla tre. Han hade aldrig sett det förut (sett några foton på tapeter, varit utanför med dottern, men inte varit inne). Så han fick ha ögonbindel och dottern ledde honom från parkeringen, genom hålet i häcken, uppför trappan och in i väggen bredvid lägenhetsdörren. Muntliga instruktioner av mig som uppenbarligen brast precis på slutet..

Dottern visade runt. Tog honom i handen och visade alla rum. Här är mitt rum, här är mammas rum... Han tyckte det var fint och det kändes bra, sa att där kommer jag att trivas. Det kändes bra. Att han såg det jag sett. Utsikten från dotterns rum, gungorna. Sen började han måtta med händerna för att visa att köket var ju ganska stort. Det får ju plats både en hylla och ett bord och stolar och det blir såhär mycket golvutrymme över. Det tyckte jag inte om. Jag behöver få tänka först, få mäta, fundera, rita på planritningen (älskar planritningar) och klura över hur jag vill ha det.

Sen gick vi ner i källaren. Tvättstuga, förråd. Städade ur förrådet, sopade, tvättade golvet. På fredag kommer ett företag och städar hela lägenheten. Fram till dess kan vi köra prylar till förrådet för att bli av med saker härifrån och från våra andra förråd. Det känns bra! Då blir det lättare att leva här. Lättare att fortsätta uppdelning och sortering i takt med att luften ökar.

tisdag 26 november 2013

Blää

En svinig dag helt enkelt.

Svärmor befinner sig idag bara knappa 20 mil bort istället för de normala knappa 80. Så maken och dottern skulle åka och hälsa på henne över dagen med tåg-buss. Tanken var att jag skulle sluta tidigare och efter jobbet åka och hämta dem (och träffa svärmor). Idag gick inget som det skulle. Jag slutade kl 14.30, åkte hem för att äta en mycket sen lunch och sedan rulla vidare. Kom hem, däckade i soffan, tröttheten kom smygande bara av att befinna mig i lägenheten och det kartongkaos som är här just nu. Jag kollade på gps:en och insåg att tur och retur skulle jag idag få köra bil dryga 30 mil, jag hade förväntat mig 20. Jag gav upp. Ringde maken, orkade inte.

Började se en film. Gone, baby, gone. Inte särskilt bra, deprimerande. De sista fem minuterna saknades från inspelningen. Efter det var humöret långt under varje rimlig nivå.

Tog tag i kartongkaoset. Tio kartonger med julpynt längs halva vägen. Tio kartonger med blandat hopkok bredvid. Fem färdig-packade kartonger i ett hörn. Sju tomma kartonger bredvid. Skulle sen snygga till de fem plus sju kartongerna till en fyrkant med en julduk på, men självklart fanns duken inte med i de tio kartongerna med julpynt. Nytt lågvattenmärke.

Sen vek jag tvätt och nu har jag nattat barn och maken förbereder nattamat.

Jag hoppas på en bättre dag imorgon. Inser också att vi kommer behöva en himla massa banankartonger ganska omgående.

tisdag 19 november 2013

Det närmar sig

Jag kommer få nyckeln den 1 december, eller kanske imorgon. Det är lite oklart än. Hon som bor har redan flyttat ut så jag får ta över den tidigare mot att jag fixar städningen. Och det var ju ett väldigt bra erbjudande. Sen har vi bestämt att flytten av möbler och oss går inte förrän i januari, men det att jag har tillgång till lägenheten redan nu gör ju att flytten av kökssaker och handdukar och lakan etc kan påbörjas så att när jag flyttar in så finns det redan på plats. Och det känns väldigt bra. Dessutom kan jag mer aktivt börja fundera på vilka möbler jag vill ha när jag kan gå runt och se mig omkring, måtta sovrummet och räkna på om en 1,40-säng passar bäst, eller...

fredag 8 november 2013

Längtar

Vissa dagar längtar jag mer efter att flytta. Idag är en sådan dag. Det som jag längtar specifikt efter just idag är att skapa mina egna rutiner. Hur vill jag lägga upp det med städ, disk, tvätt, tv, böcker, pyssel, matinköp? Det är mycket att fundera på, mycket som måste falla på plats. Jag ser fram emot den resan. Den kommer nog ta längre tid än vad jag tror, det kommer kännas hopplöst svårt och ensamt ibland. Men det är ett område som jag måste börja med på en gång. Så det inte bara faller igen!

torsdag 7 november 2013

Genus på dagis

Det här med genus, det funkar inte bland vissa av pedagogerna på dotterns dagis. Jag vet inte hur utbrett det är, men hos en av dem är det verkligen illa.

Vi håller på och planerar en födelsedagsfest för dottern. Vi har ungefär koll på vilka hon helst inte umgås med. Vi vet även vem hon skulle välja att bjuda om hon bara fick välja en. Men det här mellanskiktet är svårare. Hon kan droppa tjugo namn på barn hon vill bjuda och vissa av dem tror vi inte att hon är särskilt förtjust i. Vi vet vilka hon umgås med när vi hämtar på dagis, men av de barnen som har kortare dagar, vilka av dem umgås hon med om hon får välja?

Så vi lekte leken, "Fråga en pedagog". Maken frågade vilka barn dottern helst leker med på dagarna för vi ska ha födelsedagskalas och vill inte missa någon som är viktig för henne. Han fick följdfrågan "Du menar av flickorna då?"

Urk!

Badkar

Där vi bor nu har vi inte badkar. Det kommer vi få på det nya stället. Igår var vi och tittade på nya stället, jag och grynet. Badrummet är inte så fint, det ska målas om under året som kommer. När hon som bor där nu började prata om det, att det skulle göras om, så sa lillan bestämt Nej! Inget fick ändras, för vi vill ha badkaret! Hon tyckte om lägenheten, hittills inga bakslag från hennes sida, men vi förväntar oss att de kommer sen. Älsklingen min!

måndag 4 november 2013

Skammen

En av de jobbigare aspekterna med skilsmässan, en som jag inte alls var beredd på, är skammen. Skammen över att inte ha lyckats hålla ihop mitt äktenskap. Att inte vara lyckad längre. För det att jag/vi levt i ett dåligt äktenskap har inte varit allmänt känt, bara de närmsta har vetat. Men nu blir allt så offentligt, jag kan inte gömma mig längre. På sätt och vis önskar jag att jag hade varit mer öppen, inte med alla, men med ytterligare några, då hade det inte varit lika svårt, inte lika skämmigt.
Varje gång jag ska berätta för någon om den förestående skilsmässan blir jag nervös. Hur ska reaktionen bli. För min familj berättade jag på telefon. Dels för att jag inte ville berätta när dottern var med eftersom hon inte visste än, men antagligen var det som var mest avgörande den där skammen. Skäms på dig! Att inte behöva se mina föräldrar, att inte behöva se reaktionen. Skammen!
Självklart behövde jag inte oroa mig. Jag har aldrig varit så imponerad av mina föräldrar som just nu. Att de har klarat att inte prata om det så att dottern inte skulle råka få veta något innan vi var redo/ville det. Att när hon fick reda på det så stämde de av med henne vad hon tyckte, hur hon mådde. Att det första mamma sa var att maken självklart är välkommen hem till dem även fortsättningsvis, det bestämmer vi. Att de gång på gång sedan dess visat med handling att de verkligen menar det! Ytterligare en sak att vara tacksam över!

fredag 1 november 2013

Blää

Suttit i tjugo minuter och skrivit ett långt inlägg om att få reaktioner när man berättar om att man ska skilja sig. Sen försvann all text. Återkommer..

torsdag 10 oktober 2013

Intensiva dagar

Är som sagt på kurs.

Föreläsningar från 8.15-17.00 varje dag. Träffa nya människor (och tidigare kända) socialisera, nya kunskaper som ska haka på det jag redan kan, gamla kunskaper där det visar sig att jag missförstått, haft fel, för det kommit ny forskning som förändrat allt, där jag inte längre har koll.

Och på kvällen, försöka hitta någonstans att äta, helst inte McDonalds varje dag, inte bara godis, ringa hem, läsa bloggar, besvara mail, läsa bok, shoppa, se mig omkring på stan, begrunda det jag lärt mig under dagen. Mycket sent i säng.

Lägg till det en pågående skilsmässa, all oro kring boendet, den stora lättnaden när det löste sig, funderingar kring framtiden, vad behöver inhandlas, hur funkar det med underhåll, hur kommer dottern ta det när vi berättar för henne då jag kommer hem, tacksamhet mot maken som verkligen gör allt han kan för att detta ska bli bra.

Sommar sent, vaknar kanske två gånger per natt, tror att det är morgon, går upp, inser att det är natt, sommar om, drömmer att väckarklockan ringer, vaknar igen, klockan är 5.30, ingen idé att somna om.

Det är mycket nu.

onsdag 9 oktober 2013

Shoppar mig lycklig

Jag är på kurs. Även om det är långa dagar (8-17) plus mycket information så försöker jag att få något gjort på kvällen. I måndags upptäckte jag att systrarna grene (dansk mysig butik) finns här i stan. Det i kombination med att tgr också finns här har medfört en del shopping. För jag har bevisat sedan tidigare att man kan inte gå in på tgr utan att spendera minst 400 kronor, lite som Ikea är det faktiskt..

tisdag 8 oktober 2013

Jubel och fröjd!

Lägenheten blir min! Lättnaden när jag fick reda på det! För det var nog den största känslan, lättnad! Att slippa leta efter boende som inte är det jag vill ha, riktigt, men ändå så pass nära att det är tänkbart. Att slippa kompromissa!

Visst det här är inte drömmen, det är en trea, jag vill ha en fyra. Det ligger inte nära vattnet utan mitt i stan. Det har inte utdragslådor i köket, men har stora förrådsmöjligheter. Men jag är mer bered att kompromissa, känner mig lugnare med kompromisserna, när det är en hyres och inte en bostadsrätt. Det här har gett mig ett lugn, ett lugn att se tiden an, att vänta tills det perfekta kommer. Att börja fundera på vad jag vill/längtar/drömmer. Och börja byta ut gammalt skräp, rensa i kartongerna.

Lättnad!

måndag 7 oktober 2013

Lägenheten..

..ligger förresten bara 200 meter från dagis så vi kan börja gå förbi där redan nu och förbereda dottern på vad som ska komma. Jag tror att det blir lättare för alla att förstå när vi vet vart jag och dottern ska ta vägen (den senare på halvtid). Nästa vecka ska vi berätta för henne.
Hoppas!

Listan över drömboendet

Här är min lista över saker jag letar efter i ett permanent (minst fem års sikt) framtida boende. Överst (de tre första) står det som jag tycker är viktigast. Nederst är mer saker som jag vill ha, men där man ju faktiskt kan göra om en del själv, så det inte nödvändigtvis behöver finnas från början. Hus eller bostadsrätt är inte viktigt, men jag vill inte ha en bostadsrätt med alltför dyr avgift.

Inom stan, så att maken och på sikt dottern kan ta sig med buss på vettigt sätt
Liten/mellanstor gräsmatta, dvs markplan. Inte för mycket träd som behöver beskäras/krattas.
Öppen planlösning mellan kök-vardagsrum

Minst fyra (så jag inte behöver ha bokhyllor i vardagsrummet utan antingen kan belamra ett potentiellt gästrum eller mitt sovrum).
Ingen gångväg precis utanför fönstret till vardagsrum (utanför köket är det okej)

Utdragbara lådor i kök (som djupa bestick-lådor, där man kan ha tallrikar etc)
Gott om plats för förvaring
Isolerat förråd
Kakel i badrum (ej våtrumsmatta)
Ljusinsläpp, stora fönster till vardagsrum
Garderober med skjutdörrar
Ljusa väggar

Jag tror dock att det är ungefär det här som många andra också vill ha.... eller så är jag helt unik ;)

Hoppas

Kanske, kanske, kanske kommer jag att imorgon ha fått erbjudande om en lägenhet. Jag hoppas! En trea, hyresrätt, i ett gammalt hus, fyra lägenheter på en tvättstuga, stort förråd, vardagsrum och ett sovrum som är relativt nytapetserade, ett sovrum som ska tapetseras om året som kommer. Bra förvaring i lägenheten. Gräsmatta som man har tillgång till, gungställning. Hoppas!

Vi är fem stycken som fick erbjudande om att gå och titta på lägenheten. Sen hade man en vecka på sig att ge besked om man ville eller ville inte. Jag ringde dag ett och när jag var där på kvällen dag två hade fortfarande ingen annan ringt. Hoppas!

Om det inte går finns det en bostadsrätt som är ute nu som jag funderar på att lägga bud på. Men den är en trea, och det kan jag tänka mig i en hyresrätt, men ska jag köpa något, och därmed lägga egna pengar på ett annat sätt, så vill jag inte känna att om några år vill jag nog ändå ha ett gästrum och flytta igen. Det blir en annan risk.

Får jag hyresrätten kommer jag fortfarande att leta vidare efter drömmen, men då blir det inte lika angeläget. Då kan jag följa min lista över vad jag letar efter mer noggrant.

Imorgon förmiddag får jag besked!
Hoppas!

torsdag 5 september 2013

Vakum

Visst, jag behöver inte ha någon brådska att flytta ut, utan det är bättre att jag väntar lite och hittar något som jag verkligen gillar än att jag tar första bästa/värsta. Det låter ju bra och det är bra. Men samtidigt är ju beslutet fattat och fram till att jag hittat något, skrivit på kontrakt så känns det som att jag lever i ett vakum.

Jag har svårt att börja planera, drömma, hoppas, tänka, önska innan jag vet var jag kommer att bo. Vilka möbler vill jag ta med mig? Till viss del beror det på om det blir en trea eller en femma. Och vad som behöver sparas till maken beror på vad jag tar med mig.

När jag hittar en lägenhet eller ett hus som jag tycker mycket om börjar jag drömma och hoppas. Och när det sen av någon anledning inte håller så kommer uppgivenheten. Jag behöver få ett mål snart!

tisdag 6 augusti 2013

Semester

6 augusti

Vi är på semester, hela lilla familjen, på väg att trasas sönder. Det är bra, men jag känner mig samtidigt allt säkrare på beslutet att bryta upp. Och det är skönt att landa i det. Det är också skönt att få den här pausen från verkligheten.

torsdag 1 augusti 2013

Sömnlös i Gotland

Kan inte sova. Magont, tankarna far fram och tillbaka. Ligger och lyssnar på andetagen från andra sidan sängen, de som tillhör maken som inte heller sover. Går upp, går på toaletten, grejar med telefonen, ska snart gå och lägga mig igen, men börjar jag inte bli lite hungrig. I susanna kök ligger dottern och sover så det går inte att göra något åt det. Imorgon ska vi till Fårö, men med få timmars sömn i kroppen vete katten om det går. Nu hungrig mot sängen...

måndag 22 juli 2013

Ont i magen

22 juli

Får ont i magen bara han säger något som på minsta vis kan ha med pengar att göra. Och det har nästan allt när man diskuterar fördelning. Bådar inte gott, eftersom vi egentligen inte börjat än. Överväger att skaffa stora mängder omeprazol och ta förebyggande inför att vi ska börja på riktigt efter semestern.

Noja

22 juli

Idag postade jag papperna och betalade in avgiften som krävs för att de ska börja bearbeta ansökan. Det kändes som en klump i magen, jobbigt. Igår skev vi på papperna, för mig kändes det inte alls, men idag. Usch..

På sätt och vis längtar jag tills det är över, jag kan gå vidare med mitt liv, han kan gå vidare med sitt, förhoppningsvis kommer vi ha en bra relation och vara vänner.
På sätt och vis är jag rädd och undrar med viss förfäran hur det ska bli när det här är över. Ensamheten, vad ska jag fylla min ensamma tid med, kommer jag att trivas i mitt hem, kommer jag att klara det?
Skräckblandad förtjusning, aldrig har väl ett ord varit sannare!

Kläder

Har massa opublicerade inlägg som väntar på att publiceras till efter semestern. Men kan bara konstatera att när man har en nyss blöj-fri flicka så blir det otroliga mängder tvätt som far fram och tillbaka mellan dagis och hemmet.

söndag 21 juli 2013

Hamna i kläm?

20 juli

Sen vill jag ju verkligen inte att dottern ska hamna i kläm heller. Om jag och maken bråkar med varandra är det tyvärr en risk att vi fräser ifrån lite mer mot dottern när hon bråkar med oss. Eller, vi har båda mindre tolerans helt enkelt, både med varandra och henne. Men vi fräser inte ifrån för ingenting, men alla snopp, kiss, och bajs sånger som hon lär sig på dagis just nu. Nej!

Skilsmässa

20 juli

Fy tusan var jobbigt det är just nu. Vi försöker att vara goda vänner och skjuta på de flesta jobbiga diskussioner (läs: bodelning och ekonomi) till efter semestern. Vi ska nämligen åka till Gotland i två veckor och först efter det kan det vara läge att ta alla diskussioner som kan leda till bråk. Men det är svårt att inte hamna i små diskussioner under dagarnas gång vilket gör att idag har jag t.ex. mått dåligt hela dagen med ont i magen. Och på sätt och vis blir det säkert mer spänningar för att vi nu försöker låta bli att prata om de jobbiga sakerna.

Det är svårt att veta hur vi ska förhålla oss. Å ena sidan vore det bra att ha börjat med bodelningen, å andra sidan vore det skönt att få en någorlunda harmonisk semester, men då är ju också frågan om vi klarar att få till det.

Det har också sista dagarna haft en tendens att komma upp en massa gammalt groll. När vi pratades vid den första kvällen var vi överens om att maken skulle få lägenheten, men att jag inte allt behövde flytta ut utan att jag kunde vänta tills det kom ut något bra på hemmet. Och vi var också överens om att det som har varit är i det förflutna, nu gäller det att få till det här nya så bra som möjligt och då är det gamla inte längre aktuellt, eller något liknande pratade vi om. Men vad svårt det är.. Vi hamnar lätt i "du har ju alltid", "jag vet ju vad du..." och liknande inte särskilt konstruktiva diskussioner. Och jag känner att om de fortsätter så skaffar jag nog en tvåa ganska snart och inväntar sedan ett bättre boende i den.

Just ni sitter jag dock och fyller i skilsmössohandlingarna. Jag vill ha dem på posten innan vi åker om en vecka.

lördag 13 juli 2013

Lättnad

lördagen den 13:e juli 2013 
Det blev pratat.
Jag var rädd för bråk och orkade egentligen inte (konflikträdd), men som tur var behövde han få korta svar på några frågor om delad vårdnad (såklart), vill jag sätta dit honom (absolut inte, ifall inte han vill sätta dit mig), hur tänker jag kring vår lägenhet (ingen tvekan om att det är bäst för alla om han kan få den). Och det blev en fantastiskt bra och jobbig kväll, gråt, kramar, många tårar, långa samtal, avslöjanden osv. Nu känns allt mycket lugnare och konstigt nog bättre. Mycket oro försvann där från oss båda. Åter till att vika tvätt..

torsdag 11 juli 2013

Trött

Vi ska prata idag är tanken, men jag är så himla trött. Vill bara gå och sova, sitter i soffan och blinkar. Är det undanflykter, kroppen som reagerar och inte vill prata?

onsdag 10 juli 2013

Bläää

Livet just nu. Funderar på relationen. Skilsmässa eller inte? Känns som att jag har gett upp hoppet om att vi någonsin kommer att kunna få det bra, och i så fall är det väl bättre att bryta nu? Så känns det 95 procent av tiden. Och sen kommer det en glimt, då vi skrattar åt något som dottern säger, eller muttrar över någon som uttrycker sig märkligt på tv, en glimt av samförstånd. Men kärleken är borta sedan länge. Kan man, bör man leva med någon som man inte älskar, när det enda som håller en ihop är kärleken, den stora, till den lilla? Jobbigt! Familjerådgivning nästa vecka förhoppningsvis.

fredag 25 januari 2013

Ytliga kontakter

Jag har ett jobb där jag träffar mycket människor. Dels mina jobbarkompisar, dels de vi arbetar med. Vissa veckor blir det många kontakter utanför de vardagliga, visa veckor blir det få. Men varje dag är det ett antal nya personer man ska presentera sig för, vara trevlig, professionell, effektiv, kunnig och förtroendeingivande.

Detta har varit en vecka med många nya kontakter, varje dag. Jag insåg när jag kom hem och hade lagt lilla gos, att det var bara att ställa in min och makens date. Inget Games of thrones ikväll inte. Jag behöver begrava mig under täcket, i tystnad och läsa bok. Tyst, lugnt, inga mänskliga kontakter. Bara jag. Nu!

torsdag 24 januari 2013

onsdag 23 januari 2013

Framtid

Jag ska jobba några månader i Göteborg i vår. Ser fram emot det och gruvar mig samtidigt. Långa dagar, pendlade, under en tid då jag hellre vill vara hemma med min tre-åring. Samtidigt skönt att äntligen börja få lite klarhet i vad jag vill med mitt liv, vad jag vill inrikta mig på. Enkelt blir det inte, men troligtvis nyttigt. Och inga helger i jobb! Men väldigt lite vardag. Fyra veckor kvar...

tisdag 8 januari 2013

2013

Har börjat med en rivstart. Jobb, jobb.. Barnvakt till lilla skrutt, maken med vinter-kräk, och jag som försöker bli bättre på att städa här hemma. Och förhoppningsvis bättre på att blogga oftare...