Jag hatar att bråka. Är en sådan där konflikträdd typ som mest blir ledsen och inte vågar säga vad jag tycker och blir ledsen. Sen går jag mycket på känslor, så jag kan känna att det här är inte bra, eller jag känner att jag aldrig, men jag har inga konkreta exempel på i vilka situationer det gäller och det blir jobbigt både för mig och maken (eftersom jag är konflikträdd så är han den enda jag brukar med, andra är jag mest sur på men säger inget åt) eftersom jag kan säga vad jag känner men inte förklara varför. Men jag känner ju så ändå.
Efter ett bråk rasar vi runt på tå båda två, vågar knappt säga något av rädsla att det ska sätta igång igen. Men har det väl börjat brukar det bli några småbråk på taken eftersom vi har så mycket som aldrig blir utrett. Och den spänningen som finns i hemmet efter er bråk den mår jag verkligen inte bra av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar