Om att berätta för dottern

I mitten av oktober berättade vi för henne. Vi stängde av tv:n, satte oss på var sin sida om henne så att vi såg henne tydligt.

Vi började med att återberätta en iakttagelse hon själv hade gjort. I somras när en släkting till henne gick med sin partner och vår dotter kommenterade att de var kära för de höll varandra i handen. Vi berättade att vi aldrig håller varandra i handen längre för vi är inte kära. Hon sa att vi visst håller varandra i handen, vi sa att det var länge sedan sist. Vi pratade vidare om att vi inte var kära längre, hon frågade/sökte bekräftelse om att visst hade vi varit kära förut, ja det hade vi, förut. Så vi berättade att efter jul skulle jag flytta till ett annat ställe och där skulle hon bo med mig vissa dagar. Vissa dagar ska hon bo med pappa här där vi bott förut. Vi pratade om hemma hos oss och hemma hos er. Hon ska ha två hem. Hon frågade var jag skulle bo. Vi berättade om lägenheten, där hennes pappa hade gått förbi med henne på vägen hem från dagis och hon blev så avundsjuk på barnen som bodde där för det fanns gungor och sandlåda. Han gjorde allt för att få henne avundsjuk. Och när vi berättade för henne att det var dit jag/vi skulle flytta då ville hon bara bo med mig, hon ville inte bo med sin pappa, för hon älskar inte sin pappa, hon älskar bara sin mamma.

Vi berättade att hon skulle bo på båda ställena, ha två rum med leksaker och sen satte vi på tv:n igen.