Valet

På fredag ska jag gå och rösta. Vad är dock fortfarande oklart. Jag träffade en kollega idag, han var på väg till vallokalen. På vägen dit skulle han bestämma sig. En annan kollega tvekade även han mellan två olika partier. Och så fortsätter det. Många verkar ha svårare att fatta ett beslut än någonsin tidigare.

Jag känner att för första gången är det viktigt att fatta ett grundat ställningstagande. Att verkligen tänka över var jag står, vilka åsikter jag har och vilka värderingar som är viktiga för mig.

Jag har skrivit ut valmanifest och partiprogram, men jag har inte hunnit läsa dem. Livet kommer emellan.

Att rösta har alltid varit viktigt. När jag var barn klädde mamma upp sig i dräkt, samma som hon hade när hon gifte sig med pappa då jag var tio år. Pappa tog fram kostymen, den som han sällan hade. De gick och röstade. Vilket enkelt sätt att utan ord föra vidare betydelsen av att rösta. De enda gångerna jag sett dem så högtidligt klädda var vid vigseln, när det var dags att rösta och när de slutligen betalade av huslånet. Det har satt sina spår. Bra sådana.

Att rösta har alltid varit viktigt, men ändå har jag inte tänkt så mycket på hur jag ska rösta. Det har gett sig av sig själv. Jag har alltid röstat åt vänster, turats om mellan partierna. En gång har jag röstat på kristdemokraterna i kommun eller landsting.

Jag vet inte varifrån förändringen kommer, varför det känns så angeläget att verkligen fatta ett genomtänkt beslut, Troligtvis är det en kombination. Sedan förra valet har jag blivit äldre, jag har växt som förälder, som människa. Jag har mognat i min yrkesroll, jag vet mer om vilka saker jag anser är problematiska med det samhälle jag lever i. Samtidigt har samhället förändrats, samhällsklimatet har förändrats. Det är hårdare idag, kallare. För varje år som går känner jag allt starkare att den politik som bedrivs idag, den vill jag motarbeta. Det finns så många problem; utanförskapet, klassklyftorna, främlingsfientligheten, människor som går på knäna, vissa pga av psykiskt tunga , vårdande jobb där man ger och ger, andra pga bristen på jobb och den ständiga oron över att få ekonomin att gå ihop, integrationen, Det allt hårdare klimatet...

Jag märker hur jag själv färgas av debatten, och hur andra gör det. Hur jag glider på min skala. De åsikter som för tio år sedan var helt främmande för mig är inte längre det. Jag blir rädd. Hela samhället påverkas. Vi glider långsamt i våra värderingar. Inte från en dag till nästa, men på några års sikt. Jag blir rädd, för Sverige, för samhället och för mig själv.

Jag kan inte påverka hela Sverige, men jag kan påverka mig själv. Jag tycker inte om vissa drag hos mig, vissa åsikter. Därför är det för mig viktigt att kämpa emot, att fylla mig med det motsatta. Samhället idag glider i en viss riktning som jag inte uppskattar. För att inte passivt glida med måste jag börja simma mot strömmen. Därför vill jag denna gången inte rösta slentrianmässigt på V, MP eller S. För mig är det en milsvid skillnad mellan att rösta passivt och att lägga precis samma röst aktivt. På fredag ska jag göra ett aktivt val!

Nu återstår bara att bestämma vilket parti som ska få den rösten!