Det ligger och mal i bakhuvudet, det där skolvalet vi gjort. Jag är nöjd med beslutet men sen finns ju den där stora, stora nackdelen: att hon troligen inte hamnar med kompisarna från förskolan.
Hon är ganska egensinnig dottern. Inte ett dugg intresserad av att göra vad andra säger till henne bara för att. Hon har också svårt att ta in att andra är lika viktiga som hon, att i en grupp måste man dela med sig inte bara av saker utan också av tiden som man står i centrum.
Idag var hon och jag på förstadie till simskola. Det går ut på att man leker i vattnet och ökar på att gradvis befinna sig mer under vattnet. Hoppa, bubbla, plaska, leka groda, haj och delfin. Vi var där lite innan det började så att hon fick åka rutschkana. Sen började det. Ledaren frågade om någon hade gjort något roligt idag. Dottern tog ordet, pratade högst, berättade att hon hade åkt vattenrutschkana. Ledaren frågade om någon hade gjort något roligt på förskolan, fyra av barnen börjar prata. Ledaren vände sig till ett av barnen, då tystnade två av de andra men inte min dotter inte. Hon fortsatte prata. Sen skulle de i vattnet. De fick instruktioner som dottern följde till hälften. De fick nya instruktioner "gör så här, ställ ett sen där borta". Dottern gjorde som de skulle men efter att ha stått still i två sekunder började hon istället hoppa runt och plaska varpå två av de andra barnen också gjorde så. Och på den vägen fortsatte det i en halvtimme. När de skulle testa att flyta med huvudet mot kanten så kom frågan "varför". Jag tycker att det är bra att hon frågar men ibland blir det för mycket.
Det jag är orolig för är att det kommer bli problem när hon börjar förskoleklass. Hon behöver veta ordentligt varför hon ska göra något om det ska göras på ett visst sätt och de för svaren som jag ibland tar till "för att det är så" eller "för att jag säger så" tycker hon är tämligen meningslösa. Ibland är de ju det också, när jag är trött och inte orkar förklara och vi har bråkat mycket. Men ibland måste man göra saker bara för att det är så, fast nu kommer jag spolat inte på ett enda exempel. Hon kan dessutom vara ganska fröken-aktig, lägga sig i vad andra barn gör, vilja rätta, vilja hjälpa. Bra ibland, otroligt irriterande andra gånger. Jag är helt enkelt orolig att hon inte kommer få några kompisar, det är väl dit jag är på väg.
Jag vill ha facit nu, kommer det här bli bra? Och det hör halvåret innan förskoleklassen börjar är målet att hjälpa henne så mycket vi bara kan med att bli lite bättre i samband med aktiviteter i grupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar