Adventstid

Adventstid kom till mitt ensamma hus
Jag sätter i staken ett sparat ljus
Något skall ske bortom frostig advent
Jag väntar en gåva som herren sänt

Vet inte om texten är så på riktigt, men så har jag sjungit den varje kväll som godnatt-sång. Ikväll gick det dock helt åt skogen med all harmoni. Hon var övertrött, jag var sur och trött, hon ville inte sova utan låg med huvudet under täcket och lekte. Till slut tog jag bestämt bort täcket och sa ifrån på skarpen och då kom gråten. Som inte tog slut, utan fortsatte och fortsatte (och fortsatte). Till slut tog jag upp henne i famnen men då sa hon bestämt att hon var för ledsen för att kunna sova och även om gråten stillnade snabbt återkom den vid varje nytt försök att få henne att ligga ner. Då hade det gått en dryg timme.

Nu sover hon. Vi bytte av varandra, maken tog över, det tog lång tid men till slut så.. Sånt måste jag hitta en ny lösning för i framtiden när någon att byta av med saknas.