Blää

En svinig dag helt enkelt.

Svärmor befinner sig idag bara knappa 20 mil bort istället för de normala knappa 80. Så maken och dottern skulle åka och hälsa på henne över dagen med tåg-buss. Tanken var att jag skulle sluta tidigare och efter jobbet åka och hämta dem (och träffa svärmor). Idag gick inget som det skulle. Jag slutade kl 14.30, åkte hem för att äta en mycket sen lunch och sedan rulla vidare. Kom hem, däckade i soffan, tröttheten kom smygande bara av att befinna mig i lägenheten och det kartongkaos som är här just nu. Jag kollade på gps:en och insåg att tur och retur skulle jag idag få köra bil dryga 30 mil, jag hade förväntat mig 20. Jag gav upp. Ringde maken, orkade inte.

Började se en film. Gone, baby, gone. Inte särskilt bra, deprimerande. De sista fem minuterna saknades från inspelningen. Efter det var humöret långt under varje rimlig nivå.

Tog tag i kartongkaoset. Tio kartonger med julpynt längs halva vägen. Tio kartonger med blandat hopkok bredvid. Fem färdig-packade kartonger i ett hörn. Sju tomma kartonger bredvid. Skulle sen snygga till de fem plus sju kartongerna till en fyrkant med en julduk på, men självklart fanns duken inte med i de tio kartongerna med julpynt. Nytt lågvattenmärke.

Sen vek jag tvätt och nu har jag nattat barn och maken förbereder nattamat.

Jag hoppas på en bättre dag imorgon. Inser också att vi kommer behöva en himla massa banankartonger ganska omgående.