För en och en halv vecka sedan tävlade jag och dottern. Vi sprang från utedasset till stugan. För en gångs skull tänkte jag vinna. Jag hade ledningen, skulle bara svänga upp på trappan och ta mig in i stugan. Det hade regnat. Jag satte foten på metallgallret och foten for iväg, uppåt, framåt. Ungefär som när man halkar på ett bananskal. Ungefär som i tecknade filmer. Jag föll bakåt, med en väldig fart. Tog emot mig med utsträckt hand och landade på pekfingret och tummen, brett isär. Det gjorde ont.
Det gjorde ont i två dagar. Sedan gjorde det inte ont i två dagar. I torsdags började det göra ont igen. Diffust, molvärk. Lite värre för varje dag, inte hela tiden, men det finns där. Dagarna gick. Natten till idag gjorde jag första arbetspasset. Jag avslutade det med att gå förbi ortopedjouren och be honom skriva en röntgenremiss. Första svaret var att allt såg bra ut, men när de kontrollgranskat bilderna så fanns det kanske en liten skugga vid ett av benen i handleden. Så nu väntar jag på en magnetkameraundersökning. Den blir förhoppningsvis gjord någon av de närmsta dagarna.
Om det värsta har hänt, en fraktur, så blir det två månaders gips. Av min högerhand. Jag är högerhänt. Jag har ingen diskmaskin. Den här sommaren kan bli sommaren med thailändsk hämtmat och sushi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar