Bakslag

I går kom bakslaget efter badandet. Jag kände mig risig hela dagen igår. Vi var på mulle, jag klarade inte riktigt att vara närvarande. Skyllde på sömnbrist, hade haft så svårt att sova natten innan, vände och vred på mig i sängen bredvid dottern. Gick upp för att se på tv, dottern vaknade igen, jag la mig bredvid henne. Sov några timmar.

På morgonen var jag krasslig, men jag brukar känna mig uggen och sjuklig när jag har sovit så dåligt. Så mulle, sen hem och försöka sova eftersom jag skulle jobba natt. Det gick inte bra då heller, oro i kroppen, stress. Sov nog ingenting.

Fem minuter innan jag skulle åka hemifrån tog jag tempen. Jag vet att när jag brukar känna mig såhär, tar tempen och upptäcker att jag inte har någon feber så brukar jag känna mig mycket bättre. Placebo! Problemet var bara att jag tydligen hade trettioåtta graders feber. Den förväntade placeboeffekten uteblev.

Det var för sent att fixa en ersättare och jag var schemalagd på ett väldigt lugnt pass där jag egentligen inte skulle jobba aktivt utan snarare vara ett stöd för en nybliven kollega som skulle göra ett av sina första nattpass.

Det var inte lugnt i natt, det var ett fullständigt kaos. Ingen sömnbrist, har inte kunnat sova idag (oro i kroppen) men har sjukast mig inför resten av veckans nätter.

Idag går den stora tacksamheten främst till kollegorna som vid tretiden utrustade mig med buljong, Alvedon, Ipren och näsdroppar. Tack vare det fick jag några timmars sömn i natt.

Nu försöker jag kurera mig med honungsvatten och whiskey men känner mig sjukare än någonsin..