Fördomar

Skrivet i våras.

Tyvärr är det för mig inte alltid så lätt det här med allas lika värde. I teorin är det lätt men i praktiken blir det svårare. Jag läser en artikel i DN om någon som är 22 år och har begått mängder av brott, det är en lång lista på alla brott han har gjort. Jag märker att jag tar för givet att det är en invandrare eller en andra generationens svensk. Och jag blir arg på mig själv för att jag tänker så. Och jag läser en gång till, ingenstans i artikeln står det någonting om personens ursprung ändå har jag förutfattade meningar om det. Jag blir arg på mig själv, men samtidigt blir jag också glad över att jag faktiskt kom på mig själv när jag tänkte den tanken. På så vis blev det ett uppvaknande, en väckarklocka angående hur hjärntvättad jag ändå är.

Vissa skulle säga att det inte är en hjärntvätt, vissa skulle säga att det bara är statistik, att invandrare visst gör fler brott, att invandrare visst... Jag har ingen som helst aning om statistik, för mig är det inte väsentligt. Det som upprörde mig var att även om det finns sådan statistik så har jag som individ ändå ingen rätt att dra alla över en kam. Att ta för givet att det måste vara på ett visst sätt. Alla människor är individer. Man kan inte säga att alla X är Y. Oavsett om det är positiva fördomar eller negativa.

Jag har hur många fördomar som helst, om genus, om nationalitet (alla norrmän har hytte och gillar att gå på tur, dessutom är de roliga att umgås med), om ålder, om partipolitisk tillhörighet, om utbildningsnivå. Alla människor har fördomar. För mig är inte det primära målet att bli av med mina fördomar, det primära målet är istället att upptäcka dem. Så ja, jag blev arg på mig för mina tankar när jag läste artikeln, för det visade en av alla dess fördomar som finns därinne i min skalle. Framförallt blev jag dock stolt för att jag upptäckte fördomen, för att jag inte bara läste vidare och tog in det som ytterligare en sanning som bekräftade den fördom jag uppenbarligen hade.