måndag 27 juli 2015

Banken

Jag är på banken med A. Hon ska sätta in pengarna från sina sparbössor, den hon har hos pappa och den hon har hos mig. Bara mynt, påsen med sparbössorna är tung. Det skramlar lite.

Jag fattar inte hur man ska göra, tar en kölapp fast man tydligen kan gå direkt och sätta in mynten själv via en apparat. Det är lång kö. Jag hinner observera de andra som väntar.

Strax efter oss kommer en kvinna. Ångesten lyser ur hennes ögon och hon ser ut som att hon ska börja gråta när som helst. Hon kan knappt gå, benen skakar. Hon har tagit en kölapp, går fram och fyller i en avi. Jag noterar att hon fyller i den vänstra halvan, uttag. En man kommer upp till henne, han ser lugnare ut, klappar henne på armen. Hon vänder sig mot honom, hjälplös, vill inte vara här, i den här situationen. De sätter sig på bänken mittemot oss och väntar på sin tur. Han vet inte riktigt vad han ska göra, hur han ska bete sig, vill trösta, men vet inte om det går, eller ens om hon vill bli tröstad. I hennes ögon lyser ångesten allt starkare.

Det blir vår tur, jag får reda på att vi gått fel. Jag blir visad rätt, får instruktioner, ställer mig i nästa kö, bara en före. Det blir vår tur, jag får gå tillbaka, få hjälp att låsa upp spargrisen, den andra klarar jag själv.

När jag går fram till automaten ser jag hur kvinnan/paret lämnar banken, hon orkade inte vänta på sin tur.

Och A har nu tusen kronor på sitt eget sparkonto, där alla kronor och tior hon får ibland hamnar..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar