Längtan efter barn

Min dotter. Så efterlängtad hon var! I två år hade vi försökt, vi genomgick barnlöshetsutredning, jag opererades, vi hade precis kommit fram i kön för ivf, sprutorna låg i kylskåpet och väntade på att mensen skulle komma så att vi kunde börja behandlingen. Den där mensen som aldrig kom...

När jag ringde för att meddela dem att det inte blev någon ivf för vår del sa de att vi hade blivit "spontant" gravida. "Spontant" - efter två års försök?

Så kom hon. Efterlängtad. Efter tre dygn började skriken. Kolik? Efter två månader konstaterades allergin. Då hade vi köpt industrihörselskydd. Två stycken! En av oss sov med dem, en gick runt och bar dottern med det andra paret på. Vi ställde in allt. Skriken. Sömnbristen. Bråken medan oss hade börjat. Enda gångerna hon var lugn var i vagnen eller i bilen, men då fick ju inte jag någon vila. Stannade jag bilen vaknade hon inom två minuter. När hon var ett halvår började vi i familjerådgivning. När hon var ett halvår var första gången hon inte började skrika när hon lades i spjälsängen. Fram till dess somnade hon på mitt bröst eller i makens famn varje natt. Fram tills att hon var ett år vaknade hon minst fyra gånger varje natt.

Mina minnen från den tiden är väldigt luddiga. Jag vet att det fanns ljusa stunder, skratt, glädje över den underbara dottern. Men jag minns det inte. Jag minns bara grälen och dotterns skrik.

Vad svårt det är att älska sitt barn under de omständigheterna. Vad svårt det är att känna sig som en bra förälder.

Trots att vi långsamt fick det bättre var det aldrig aktuellt att skaffa ytterligare ett barn. Trots en stor längtan efter ett syskon så vågade jag inte. Vi hade inga marginaler i vår relation och den lilla energi vi hade kunde vi inte lägga på ett till barn. Det skulle skett på bekostnad av vår dotter och på oss.

Jag längtar fortfarande efter ett till barn. Jag tror inte att förutsättningarna är sämre nu, men jag vet inte om de är bättre heller. Jag längtar efter ett välmående barn, ett barn som jag kan knyta an till direkt. När man läser om anknytningsteorin handlar den om hur barn knyter an till sina föräldrar, men det motsatta då?

Jag har nyligen blivit moster. Till en fantastisk liten varelse, en flicka. Hon vaknar en gång varje natt, hon är sju veckor. Jag är avundsjuk! Jag är glad att de får det som jag inte fick, babylyckan, men jag är avundsjuk. Jag luktar, gosar och bär. Jag tröstar och vaggar. Jag tänker att det är lätt att älska ett sådant barn..