Killar - gymnasiet

Gymnasiet, åter ny klass, fler orter som slogs ihop. Plugg, läsa böcker, fortsätta mitt något inåtvända liv.

Jag var alltid glad och fick ganska snabbt rollen som hon som alltid var glad. Som alltid när man blir placerad i ett fack innebar det att de dagar då jag inte var glad blev det problematiskt. Jag var sur och arg hemma, smällde i dörrar men var "glad" i skolan. Blev mer läsande (om nu det var möjligt), ville vara ifred. Jag kände mig nog ganska ensam, men fick samtidigt en god vän som nog är den som jag idag litar mest på.

Jag hade roligt, mer frihet, körkort. Några av vännerna sen högstadiet flyttade till egna lägenheter eftersom det var omöjligt med skolbussar. Där satt vi och drack te, pratade om killar, böcker, tro, tankar, förhoppningar. Skrattade, skojade. Vi lagade mat tillsammans, dansade, lekte, pratade ännu mer. Musik, bio. Ingen av oss hade partner.

Valen och kvalen kring vad jag ville göra efter gymnasiet. Hade länge tänkt civilingenjör men det kändes inte riktigt rätt. Skrev nära max på högskoleprovet, blev förbannad på mamma för att det kändes som att kraven/förväntningarna var så stora. Kände mig tvingad att läsa något så jag utnyttjade resultatet på högskoleprovet maximalt. Har du skrivit bra räcker det ju inte att söka något som bara kräver 1,0. Var arg. Pressen visade sig vara mer från min sida än från mammas. Hon ville och vill att jag ska bli lycklig.

Blev kär. I en klasskamrat. Första kyssen, berusad på en parkbänk. Några träffar, fler kyssar. Än idag vet jag inte hur han kände/om han kände. Jag ville mer, men vågade inte. Jag skulle flytta för plugg, han sa inte vad han kände. Vi sa aldrig hejdå.