Conchita Wurst

Vi ser på Melodifestivalen, min dotter, mina föräldrar och jag. Dottern undrar över Conchita och jag får problem för jag vet inte hur jag ska benämna hen. Han eller hon. Dottern säger han, för han har ju skägg, jag säger hon för hon har ett kvinnonamn. Jag får fundera.

A och jag har pratat länge och mycket angående transsexuella. Vi brukar åka till medeltidsveckan varje år och en som i mitt tycke haft en av de bättre bloggarna angående att sy medeltida kläder är nu mitt uppe i ett könsbyte. Han (tidigare hon) har nu en blogg om det där jag lärt mig mycket. Jag nämnde det för T förra sommaren och A spetsade genast öronen. Hon frågade och jag berättade. Kände mig väldigt tacksam att jag precis läst mycket om det så jag visste hur jag skulle berätta. A verkade tycka att det var väldigt naturligt, men också spännande. Under året som gått har hon funderat mycket på det med könsbyte och ibland när vi ser på tv frågar hon om olika män varit flickor när de var barn. Hon har också frågar mig om olika personer i släkten bytt kön. Så hon har fått intrycket att det är ganska vanligt och något som ganska många gör. Jag har gett mig själv några mentala high-fives och känt mig riktigt nöjd med att jag lyckas förmedla det på ett så självklart sätt.

Men Conchita är en svårare nöt. Jag har inte läst något om henne, vet inte alls vem hen är egentligen. Men känslan är att det inte handlar om transsexualism utan snarare om drag. Jag förklarar för A att jag tror att vi ska säga hon för att det är en man som låtsas/leker att han är en kvinna. Det är som när A leker att hon är en katt, då kan jag ju inte säga "kom nu flickan så ska jag klappa dig", då förstör jag ju leken. Jag måste ju då prata om A som en katt, annars blir hon ledsen. På samma sätt tror jag att det är med Conchita och därför säger jag hon.

Så lägger jag till, för mammas och pappas skull "för jag tror inte att han är transsexuell, jag tror att han är en drag". Varpå A naturligtvis frågar vad en drag är. Jag svarar att det är en man som klär sig i kvinnokläder.

Varpå A klockrent säger
"Jag tycker inte att det finns några kvinnokläder!"

Och det var väl en av mina höjdpunkter som förälder.