fredag 30 maj 2014

Balans

Jag har svårt att hitta en balans i relationen till exmaken. Jag vet inte vad jag tycker vore rätt balans.

Våra problem var framförallt i vardagen. Hushållssysslor, vem som bestämde om vad, ekonomi. Sen var självklart det största problemet att kärleken hade tagit slut. För mig kändes han mer som en gammal vän än någon jag älskade. Det hade inte funnits någon attraktion på många år och jag kände mig mest besvärad av all hans omtänksamhet.

På semester däremot hade vi det bra. Eller bättre. När vi kopplade bort de dagliga vardagliga kraven blev också bråken och irritationsmomenten färre. Det är därför jag inte har några problem att idag åka på semester med honom (jag tycker nästan att det är skönt eftersom vi då är två om dottern, det blir jobbigt på dagarna att vara den enda som säger till henne, även om han säger till henne precis lika mycket när hon är hemma hos honom).

Men i vardagen är det mer problematiskt. Att han fortsätter vara omtänksam, köpa blommor, jordgubbar står i kylen när jag varit borta en vecka, det är svårt. Blommorna ville dottern köpa, men ändå... Det är svårt att hitta en balans. Har vi träffats många dagar på raken/eller pratat mycket i telefon/eller messat så blir jag lite småtokig, det är ju något jag inte vill. Samtidigt har jag svårt att sätta gränser. Just nu blir det mer, hans pappa är sjuk, jag kan det medicinska, då vill jag finnas där, hjälpa hela familjen, svara på frågor. Samtidigt blir det lätt att när man ändå pratar så blir det mer, långa samtal, som är skoj just då, men i efterhand känns det för långt, för mycket.

Det är svårt. För han känner inte att det blir för långt eller för mycket, det är jag som känner det. Och i stunden tycker jag att det är trevligt, det är först i efterhand jag tycker att det skär lite. Och då är det ju svårt för honom. Jag måste komma underfund med vad jag tycker är en vettig nivå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar