Var på barnkalas för någon vecka sedan. Hamnade i ett sådant där samtal om livet som jag tyvärr hamnar i för sällan. Om livet med barn. Om hur jobbigt det faktiskt är ibland.
Den ena mamman efter den andra (inte en enda pappa utom födelsedagsbarnets var med på kalaset, visst är det konstigt? Om födelsedagsbarnet istället varit en pojke, hade det bara varit pappor då?) berättade om situationer i vardagen som hon undviker för att hon har barnet/barnen med sig. Fika på stan, storhandla, titta på kläder, handla på specifika butiker etc, etc.. Vad skönt att höra om vad andra mammor undviker men också beklämmande. Hur mycket vi begränsar oss.
Jag tänker på mig. Hur jag begränsar mig. Hur vissa saker som jag tidigare lät bli fortfarande finns kvar som begränsningar trots att det kanske inte längre finns fog för det. Hur jag låter bli vissa saker för att jag tror att det skulle bli problem när det kanske inte alls blir det.. Jag borde i varje fall testa med jämna mellanrum om tidigare problemområden fortfarande är det. Saker förändras, dottern blir äldre, men jag fortsätter att begränsa mig. Skärpning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar