Elände

Denna dagen.

En enda lång dag av bråk. Allt som går henne emot gör att hon fräser, grimagerar, skriker. "Du är dum mamma!" Det har jag hört trettio gånger idag, minst. Hon blir så arg, så ilsk. Det svartnar i hennes ögon. Livet går ganska mycket en emot när man är fyra år. Hon sparkar i en tröskel, hon får inte springa över vägen utan att hålla mig i handen, hon måste gå på toa innan vi åker hemifrån, hon får inte ta med gosedjuret ut eftersom hon slog till mig innan vi skulle gå ut. Hon blir arg, det slutar med att vi inte går ut alls.

Hur många gånger kan man bråka på en timme?

Sen vägrar hon sova, och jag vägrar förvandla nattningen till bråk så jag går därifrån. För tio minuter sedan somnade hon. All städning jag skulle göra när hon somnade blev ogjord.

Det är svårt. Hon beter sig på ett sätt som inte är acceptabelt, hon gallskriker i affärer, hon smiter i trafiken, hon spottar ut maten när hon äter. Däremellan är hon underbar, försöker hjälpa till, plockar bort från matbordet, har en vuxen vokabulär. Just vokabulären gör nog tyvärr att jag ibland glömmer hur liten hon är. Jag glömmer att hennes liv nu har ryckts upp och ner.

Jag kan inte säga till om allt, jag måste välja mina strider, men när det är så mycket beteende som inte funkar (att aldrig kunna ta ett nej utan att säga att den andra är dum, att inte tåla att någon annan bestämmer...) så är det svårt att veta vilka strider jag ska välja. För jag kan inte ta allt, då gjorde vi inget annat än bråkade, men hur ska jag välja? I praktiken blir det väl att jag tar striderna så ofta jag orkar och då kanske det blir en del sila mygg och svälja kameler. Men...