A pratar mycket, men bara om det som hon vill prata om. Frågar jag vad de har gjort på förskolan får jag alltid svaret "vet inte". Har hon varit på semester med sin pappa och jag vill höra hur de haft det säger hon "Jag berättar i morgon mamma!" Och det är likadant när hon är med T. Vi vet väldigt lite om hur hon har det på förskolan, vad hon gör på dagarna, vad hon tänker. För hon vill inte prata om det. Ibland anar vi små luckor och passar på att fråga vidare och då kan hon öppna upp mycket. Men det är sällan.
Nu har A och T åkt norrut, till hennes släkt på hans sida. Sista kvällen innan de åkte, bara två dagar efter att jag och A kom hem från Stockholm var jag ditbjuden på middag. Jag frågade A om hon berättat något om Stockholm. Nej, det hade hon inte, det skulle hon göra på tåget dagen efter. Jag började fråga henne vad hon skulle berätta om och tog några exempel. Då öppnades plötsligt forsarna. Hon pratade nästintill oavbrutet i långt över en halvtimme, kanske snarare en timme. Spelade upp hela teatern Hur gick det sen? som spelades på Junibacken (och som vi såg två gånger) med kroppsspråk, tonfall, rörelser och korrekta rim. Munnen gick i ett, vi skrattade. Denna makalösa, magiska 5-åring. Och när hon var klar med teatern fortsatte hon berätta, om sagotåget, lekplatsen i Gamla stan (den nämnde hon faktiskt allra först, om björnen som varit nymålad och lite klibbig, men som skulle vara torr dagen efter), S:t Göran och draken, Mulles försvunna röda fjäder på Naturhistoriska, korallreven som vi såg film om på Cosmonova, om pojken som gick i skola på en båt en hel sommar och att han tyckte det skulle bli lite jobbigt, hon ville visa en lek som de lekte i korallrevsskolan, att det var film i taket, på golvet och alla väggarna, myggorna som vi kunde lyssna på och hur en av dem drog henne i håret (hon fastnade med det lite i väggen, men är övertygad om att en mygga drog i det)... Hon pratade och pratade och pratade..
Vi bestämde oss på stående fot att den där ungen måste få gå i en barnteatergrupp när hon blir större (om hon vill såklart).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar