Så fort jag är ifrån henne längtar jag, saknar.
Livet är inte lätt nu! Jag tycker synd om henne. Hon ser inte fördelarna med skilsmässan eftersom vi inte har bråkat framför henne sedan hon var ett och ett halvt år. En gång har vi gjort det och det kommer hon ihåg. Det pratar hon om. Men för henne innebär skilsmässan bara nackdelar, bara saknad av den förälder som hon inte är hos för stunden. Det är svårt att väga upp det!
Så fort jag är ifrån henne längtar jag, saknar.
Hon är fantastisk. Så rik i ordförrådet. Så vetgirig. Så klok. Hon har börjat hitta på gåtor. Hon beskriver ett djur och för varje gång jag gissar fel kommer hon med en ny ledtråd.
Igår pratade vi på telefon. Vi pratade med högtalare, dotter, pappa och mamma. Jag sa att jag förstår att det är jobbigt för henne nu. Jag sa att det är inte lätt för mig och pappa heller, det tar tid att vänja sig vid allt som är nytt. Livet blir annorlunda. Vi får försöka alla tre att göra så gott vi kan. Jag kan bara förändra mig och hur jag är. Pappa kan bara förändra sig och hur han är. Sen tystnade jag. Då säger hon som den självklaraste saken att det är bara hon som kan förändra sig. Sen pratade jag om att jag vill förändra mig, för jag vill inte att det blir så svårt, jag vill hjälpa henne nu när det är jobbigt.
Så fort jag är ifrån henne längtar jag, saknar.
Idag kom de förbi på jobbet. Jag fick en lång kram, hon ville inte gå. Sen gick de. Nu längtar jag!
Det kommer bli tufft nästa gång hon är här också. Men det är som att det var först igår tanken slog mig att allt detta tjafset kunde bero på vår skilsmässa. Och då blev det lättare. Sen får vi se om den känslan stannar kvar när hon väl är här, men alla små steg..
Svarade på din kommentar inne hos mig. Oj, så svårt och jobbigt det måste vara. Jag har ju än så länge inte behövt vara ifrån. Lämna. Jag är alltid med mitt barn just nu, även när vi är i Spanien är vi med mig även om de är ensamma i några timmar. Mitt barn har ju aldrig bott ensam, varit ensam med sin pappa. Förutom nån enstaka natt. Det kommer säkert väcka en himla massa känslor första gångerna mitt barn ska åka hela långa vägen till Spanien utan mig. Kanske vara borta i längre perioder. Orkar knappt tänka den tanken.
SvaraRaderaMitt barn grät krokodiltårar på flygplatsen och för första gången uttryckte han hur mycket han skulle sakna sin pappa. Det är jobbigare än vad jag trott. Att mina beslut påverkar honom, hans barndom, uppväxt. Att han troligen kommer sakna sin pappa nästan varenda dag de kommande åren.
På min blogg finns etiketter, där kan du läsa t.ex. Gbg till Bcn via Madrid om mina år i Spanien.
Kram på dig!
Tack. När jag har begrundat färdigt finns inlägg kommer de nog resultera i nya inlägg hos mig. Jag känner mig inspirerad.
Radera