Midsommar

Regnet smattrar mot fönsterrutan. Det har regnat av och till hela dagen. Det passar min sinnesstämning.

A är i norr, med sin pappa. Jag sitter ensam här och i morgon är det midsommar.

Ibland blir jag så jädra irriterad på mig själv. Istället för att bara fråga någon om jag får haka på deras midsommarfirande (för att jag skäms över att sitta här ensam) så sitter jag hellre här och tycker synd om mig själv. Tar på mig offerkoftan riktigt ordentligt. Det är inte ens då att vi haft ett traditionsenligt midsommarfirande åren som gifta. Eller i varje fall inte sedan vi flyttade till den här staden för knappt tio år sedan. Det blir som det blir. Sedan A föddes har vi väl försökt åka till något ställe med midsommarstång men det har alltid bara varit vi. I år är det bara jag. Och jag sitter här och gräver ner mig.

Ett mycket bättre alternativ hade ju varit att försöka göra det bra för mig. Om inte tillsammans med andra så för mig ensam, åkt till affären, köpt något gott och lyxigt. Men inte då, nu sitter jag här med en tom kyl (har inte hunnit fylla upp den efter semestern) och planerar att tycka ännu mer synd om mig själv.

Bitter, ensam, och redigt dum i huvet!