torsdag 23 januari 2014

Reaktioner jag fått när jag berättat om vår skilsmässa

Under det här halvåret har jag fått många olika reaktioner på att jag ska skiljas. Många reaktioner förstår jag, men vissa är så konstiga. Framförallt är reaktionerna märkliga hos en stor andel av de som själva skilt sig och där speglar reaktionerna nog i stor grad deras egna erfarenheter av skilsmässa.

Den reaktion som stört mig mest på djupet är andras åsikter om mitt ansvar vid en skilsmässa.
Vår relation som skilda kommer vara ytterst ojämlik, i varje fall när det kommer till den ekonomiska aspekten. Jag har en fast tjänst, har en bra lön och har familj som kan hjälpa mig ekonomiskt om det skulle knipa. Min man är långtidssjukskriven och har inte samma möjligheter till stöd. Trots att vissa av mina kollegor vet om detta har de ändå ha åsikten att jag ska försöka roffa åt mig så mycket som möjligt vid bodelningen. Jag har så svårt att förstå hur de tänker. Om det är någon av oss som utan större problem kan ersätta en ekonomisk felfördelning så är det jag. Om jag får majoriteten av våra bra saker så kommer han aldrig kunna ersätta det utan att göra avkall på så mycket i sitt liv att det inte är rimligt. Medan jag antagligen kan köpa åtminstone en, kanske två, nya soffor från IKEA under en månad utan att det ligger mig påtagligt i fatet nästa månad. Dessutom tycker jag fortfarande om min man. Han är min närmsta vän och utöver det är han pappa till min dotter. Jag vill att han ska må bra och ha ett fungerande och trevligt hem för hennes skull (för hon kommer ju bo i det hemmet under halva sin uppväxt) men också för sin egen skull. Jga vill att han ska må bra, både för henne och för sig. Och att då höra kommentarer om att jag ska roffa åt mig, det får mig bara att bli illamående. Eller inlindade kommentarer att jag vet väl att jag inte har skyldighet att... Men det har jag visst! Kanske ingen lagstadgad skyldighet, men en indirekt skyldighet gentemot min dotter att göra vad jag kan (inom vissa gränser) för att hennes pappa ska må bra. Många förutsätter att jag tycker illa om honom och så är det visserligen vissa dagar, men framförallt är han min närmsta vän. Men bara för att du har en god vän innebär inte det att ni klarar att leva tillsammans.

Andra reaktioner som jag ogillat, men inte lika starkt är kommentarer om att vi borde tänka om och tänka på vår lilla dotter. Reaktioner som att en skilsmässa likställs med världens undergång.

Nu är det dags att sova. Imorgon är sista kvällen jag har utan dottern detta varvet så nu måste jag komma i säng så jag orkar göra något praktiskt med packningen efter jobbet imorgon.


3 kommentarer:

  1. Hej,
    nu är jag inte skild men en kompis som just är i färd att skilja sig berättade att hennes föräldrars första fråga var "har du verkligen tänkt igenom detta". Det gjorde mig så himla arg för det finns väl ingen som "vill skilja sig" när man har små barn ihop men ibland funkar det bara inte. jag tycker att din inställning låter så himla sund. Sen är det nog ganska ovanligt att man som tjej har så mycket bättre förutsättningar ekonomiskt så "folk" vet nog inte hur de ska förhålla sig till det (vilked de för övrigt inte behöver).

    SvaraRadera
  2. Gud, jag kan inte ens tänka mig vilka kommentarer jag skulle få. Du har alla mina sympatier!

    SvaraRadera
  3. Tack för era båda kommentarer, de värmer!

    SvaraRadera