söndag 15 juni 2014

Dotterns tankar

Det är svårt att värdera hur dottern mår efter skilsmässan.

Hon berättar för sin lilla kusin om livet. Kusinen är två månader. Hon förklarar att hennes föräldrar är skilda, att det är jobbigt. När hon är med mamma saknar hon pappa och när hon är med pappa saknar hon mamma.

Jag vet att hon menar vad hon säger, samtidigt är det våra ord jag hör. Det är så vi har pratat med henne, så vi har förklarat för henne att det kommer vara. Men jag tror henne när hon säger att det är så.

När hon är hos mig och jag nekar henne att göra något säger hon att hon vill bo hos pappa istället, hon vill bara bo hos pappa. Som tur är säger hon samma sak, fast tvärtom, när hon är med honom. Vad tacksam jag är att vi kan prata med varandra om dem sakerna. Vad ont det gör när hon säger så.

Hon har blivit bråkigare, trilskare. Samtidigt har hela hennes tillvaro förändrats. Det vore konstigt om det inte kom någon reaktion. Är det här den? Å andra sidan hör jag kollegor som berättar att åren mellan fyra och sex har varit riktigt jobbiga för dem också, de har varit hemska. Så vad är vad?

Förra gången hon var bortrest talade vi i telefon ofta. Ofta. Varje dag frågade hon mig varför jag och pappa hade skilt oss. Nästa dag frågade hon om jag hade kommit på något mer. När vi har pratat hon och jag här hemma har hon inte frågat, det är jag som har tagit upp det med henne och försökt förklara. Nu frågade hon. Hon undrade varför jag inte var med. Efter att de kom hem har hon frågat någon enstaka gång.

Jag tror att hon mår ganska bra. Vi hade ett möte på dagis och där är det inga problem. Jag frågade specifikt. Där är allt bra, inget extra trots. Jag är tacksam. Jag tror att hon mår ganska bra. Men jag är orolig och rädd att hon inte gör det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar