Sommarångest

Sitter och kollar på sommarschemat och blir ledsen. Mitt schema är inte anpassat efter att vara ensamstående mamma på halvtid. Mitt val av inriktning är inte anpassat efter att vara ensamstående mamma på halvtid. Det kommer bli lättare, när hon är större, när vi börjar ha hela veckor och inte har halva veckor som målsättning. Halva veckor som ändå inte går att få till i praktiken men som är drömmen i teorin. Halva veckor som vi lyckats med max fyra veckor sedan skilsmässan i januari. I princip är det mitt jobb, mitt arbetsschema som styr allt. Jag tycker inte om det.

Mitt liv under sommaren ser ut som så att antingen är jag ledig eller så jobbar jag häcken av mig. Visst, jag har några veckor då jag bara jobbar normala dagar och faktiskt är ledig en dag under veckan vilket är en grundmålsättning som jag har, men när man minst en gång per månad har veckor då man jobbar över femtio timmar trots att man försöker vara ledig en dag, då är det för mycket.

Jag har ett jobb som jag tycker mycket om, jag trivs på min arbetsplats och med de jag jobbar tillsammans med. Jag tycker ofta det är roligt att gå till jobbet, men.. Jag skulle önska att vi var några fler som kunde dela på bördan. För jag vet att om jag knallade in på chefens kontor och förklarade att det här inte funkar för mig just nu (fast där är jag inte riktigt än) så skulle det sätta alla min kollegor i skiten. Och de är också småbarnsföräldrar med redan ansträngda livspussel. Även de jobbar mer än vad de mår bra av.

På papperet ser det ut som att det ska lätta framöver. När sommaren är över så är den mest påfrestande situationen över och ger man det ett år ytterligare kommer vi att vara några flera (nyanställningar) och förhoppningsvis inte lika sårbart. Samtidigt är det den här sommaren som för mig är jobbigare än nästa. Det är den här sommaren jag sitter ensam i lägenheten utan att ha några direkta planer och då blir det lätt att jag fastnar i att tänka på hur mycket jag jobbar.

Underbara Clara har skrivit ett antal inlägg tidigare om att curla sig själv. Jag tror det är det jag måste börja ta tag i. Se till att jag får sova ordentligt (dvs inte sitta uppe till 01 och titta på svt play), planera maten, planera utflykter etc. För mig kommer det bli den absolut största utmaningen den här sommaren. Klarar jag att få ordning på rutinerna, att vara snäll mot mig själv, då kommer den här sommaren troligtvis att bli mycket lättare än vad jag någonsin kan föreställa mig i nuläget. Jag höll på att skriva att den skulle gå som en dans, men det tror jag faktiskt inte på själv.