Feminism

För ett år sedan hade jag troligen inte kallat mig själv feminist. För två år sedan hade jag definitivt inte kallat mig feminist. Jag har svårt att ens för mig själv förklara varför jag inte har kallat mig det

Jag har alltid varit för rättvisa, mot ojämställdhet. Vill man göra det väldigt enkelt för sig så är det väl det som är feminism. Men av någon anledning har jag ändå inte greppat det.

Jag har tänkt att feminister är personer som tar för sig, står på barrikaderna och skriker.. Jag har varit tacksam mot dem, men jag är inte sådan. Jag är mer skygg, har svårt att förklara ens för mig själv varför jag tänker som jag gör och har mycket svårt att argumentera mot andra. Jag går på känslan, det här känns bra eller inte bra. Att göra om en känsla till logiska argument är inte lätt. Jag är således inte så lik bilden av en feminist som jag haft någonstans i bakhuvudet.

Nu kallar jag mig själv feminist, lite blygt, men jag börjar känna mig alltmer bekväm med ordet. Det som har fått mig att svänga är utan tvekan alla bloggar jag följer. När jag för cirka två och ett halvt år sedan skaffade min första smartphone började jag läsa bloggar och det är något som verkligen har tillfört något i mitt liv. Jag läser andras argument, får mina egna, kommenterar ganska sällan, men försöker träna mig. Mest för att jag själv tycker att det är så förbaskat trevligt med kommentarer. Ju mer jag läser, desto mer övertygad blir jag. Det har varit en glidande förändring, från att inte kalla mig feminist till att göra det. Jag känner samtidigt att jag egentligen inte har ändrat åsikt i sakfrågorna om jämställdhet, om män och kvinnor, pojkar och flickor, hur människor med olika kön bemöts olika i samhället. Det jag har ändrat åsikt om (kommit till insikt om) är innebörden i ordet feminism. Enligt svenska akademins ordlista:  åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen. Det ställer jag mig utan tvekan bakom.

I takt med att jag börjat kalla mig själv för feminist har jag också blivit mer angelägen om att lära mig mer. När onekligen i ett inlägg inbjöd till 10 inlägg om feminism blev jag glad och de boktipsen som kommit upp har jag skrivit ner på en lista med förhoppning om att någon gång läsa. (Tyvärr slåss den listan med alla andra "att-läsa-listor" och även med den gigantiska mängden olästa böcker som redan står i min bokhylla.) Jag ska dock börja med dagens loppisfynd, en bok som riktar sig till mellanstadiebarn. Lilla feminist-boken av Sassa Burgegren. Varför göra det svårt när det kan vara så enkelt?

Jag har mycket att lära, mycket påståenden att ta ställning till. Mycket funderingar; vad tycker jag egentligen. Det är spännande men framförallt är det nyttigt!